Reinfeldts misslyckade strategi

 
Idag skriver Per Gudmundsson om välfärdens gräns i Svenska Dagbladet - läs det:
http://www.svd.se/var-gar-valfardens-grans
 
Detta handlar delvis om de fyra moderata kuppmakarnas (under Reinfeldts ledning) strategi att ruinera välfärdsstaten. Det var tänkt att en gång för alla få sossarna att tappa sin bas som statsbärande parti. Denna ställning har ju hela tiden vilat på att det funnits beskattningsbra tillgångar att fördela till valboskapen så att de skulle rösta på S. Om man börjar fördela välfärden till hela världen, så skulle den inte räcka till att köpa den väljarbas som S behöver för att behålla sin maktposition, var kuppmakarnas plan. Sossarna som även vill ha monopol på godhet var ett lättfångat byte, de skulle inte kunna protestera mot den här fördelningspolitiken. 
 
Reinfeldts och de övriga kuppmakarnas misstag var att de räknade med att med en intensiv hatpropaganda kunna hindra missnöjespartier som Ny Demokrati och SD att växa sig starka. Ny Demokratis misslyckande stärkte dem i den tron. När så SD kom in i Riksdagen i valet 2010 kom den första missräkningen. Reinfeldts blinda hat mot SD och ledaren Åkesson skall ses mot denna bakgrund. Där någonstans fick hatet Reinfeldt att tappa omdömet och driva honom till det vansinniga beslutet att liera sig med Åsa Romsons parti genom beslutet att öppna alla gränser. Det gällde att straffa dem som röstat på SD och forcera välfärdsstatens ruin.
 
Nu sitter vi i det här landet med sviterna av Reinfeldts fiasko och SD med 23,3% i senaste opinionsundersökningen är snabbt på väg att bli det största svenska riksdagspartiet. Det Reinfeldt åstadkommit är att ett statsbärande parti (S) är på väg att bytas ut mot ett annat (SD) och moderaterna står där med Svarte Petter. Själv smet Reinfeldt ut bakvägen och struntade på ett skamligt sätt i det ansvar han hade.
 
Det Per Gudmundsson skriver om är några faktorer som kommer att påskynda det oundvikliga maktskiftet i svensk politik.
 
Jag har i flera år nu försökt påpeka att alliansens politiska strategi är totalt kontraproduktiv, den kommer bara att påskynda maktskiftet. Inte förrän de börjar föra en effektiv politik för att försvara välfärdsstaten och begränsa välfärden till dem som betalar för den, kommer man att kunna bromsa detta skifte. Jag tror dock att detta redan är för sent.
Demokrati | Decemberöverenskommelsen, Reinfeldt, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna | | 48 kommentarer |

Medicinsk vetenskap på villovägar

Jag har vid flera tillfällen skrivit om hur den medicinska forskningen i västvärlden hamnat i en katastrofal återvändsgränd. Resultatet är bl.a. en metabol pandemi som drar fram över hela världen och som redan drabbat över en fjärdedel av världens människor. Sjukvården botar en allt mindre andel av de som blir sjuka. Man har istället valt att förlänga livstiden lite grann genom att trycka tillbaka sjukdomssymptomen med främst kemiska preparat. Många gamla blir sjuka bara av den omfattande övermedicineringen. I hela världen skenar vårdkostnaderna p.g.a. alla kroniskt sjuka och kostnaderna kommer inom en nära framtid bli så stora att de hotar hela samhällsekonomin.

Den viktigaste orsaken till att läkarvetenskapen kört fast är att samhället abdikerat från sitt ansvar för den medicinska forskningen. Vi har haft en utveckling där tillverkarna av de kemiska preparaten har kommit att helt dominera forskningen såväl direkt som indirekt. Läkemedelsföretagen har tillåtits infiltrera våra universitetssjukhus på ett sätt som leder till att medicinska forskarkarriärer blir allt mer beroende av industriintressen framför människors hälsa och välbefinnande.

Industrin tjänar enorma belopp på icke botande kemiska preparat som bara döljer de metabola sjukdomssymptomen under patienternas hela resterande livstid. Exempel är preparat som håller ner blodtryck, blodsocker, kolesterol m.m. samt preparat som bromsar utveckling av cancertumörer och demens. Varje botad eller död patient blir ett intäktsbortfall för industrin. Det optimala är därför en delikat balansgång mellan att inte bota de sjuka och att hålla dem vid liv. Problemet med detta är att det dels är ett väldigt oekonomiskt sätt att bedriva sjukvård på och dels att livskvaliteten för de sjuka blir miserabel.

Det är hög tid för samhället att tänka om för att förhindra att de skenande sjukvårdskostnaderna totalt underminerar samhällsekonomin. Vi måste forma en forskningspolitik som inte bara styrs av industriintressen utan ser till allmänintresset och patienternas livskvalitet.

Den framgångsrika uppbyggnaden av Sverige som industrination efter kriget tror jag kan ge en fingervisning om hur en bättre medicinsk forskningspolitik skulle kunna utformas. Stora företag som t.ex. ASEA, Ericsson och Saab skapades och växte sig starka tack vare förutseende statlig teknikupphandling. Ett motsvarande arbetssätt inom det medicinska området skulle kunna skapa bättre förutsättningar för en medicinsk forskning med inriktning för att bota sjuka.

Statlig upphandling av forskning rörande sambanden mellan människors kost och livsstil och sjuklighet skulle kunna skapa nya och bättre behandlingsformer och ge upphov till nya typer av vårdföretag. Alternativ till kemiska industripreparat för sjukdomsbehandling skulle kunna utvecklas tillsammans med nya metoder för att bota sjukdomar. Forskning för att få fram botande antibiotika som biter på resistenta bakterier skulle kunna tillföras betydligt mer resurser än vad industrin satsar idag. Effekten av behandling med gamla preparat och naturmedel skulle kunna objektivt kartläggas. Idag motarbetar läkemedelsindustrin ihop med Läkemedelsverket systematiskt naturläkemedel och preparat som inte ger industrin patentinkomster.

I snart 40 års tid har sjukvården i stor utsträckning byggt på en helt falsk hypotes om att naturligt fet kost skulle göra människor sjuka. Sanningen att den metabola sjukligheten beror på socker, andra kolhydrater och industrifetter, har genom nobelpristagaren Otto Warburg varit känd ända sedan 20-talet. Den falska hypotesen har dock spelat läkemedelsindustrin i händerna, varför det har funnits starka intressen bakom att hålla den vid liv. Trots att t.o.m. amerikanska sjukvårdande myndigheter nu erkänner att fetthypotesen är falsk biter sig det svenska medicinska etablissemanget inom Livsmedelsverket, Hjärt-Lungfonden m.fl. fortfarande fast vid den.

Om inte vår samhällsekonomi i framtiden skall helt undermineras av galopperande vårdkostnader måste vi politiskt ta tag i frågan och genomföra en forskningspolitik som bryter industrins idag totala dominans när det gäller val av vårdmetoder och hjälpmedel. Politiker måste fås att förstå den enorma skillnaden mellan industriintresset och allmänintresset. Svenska politiker skryter ju med att landet är en humanitär stormakt, det ställer krav på en humanitärt inriktad forskningspolitik. Begriper dagens lågutbildade politiker detta?

För egen del kan du börja med ett stöd till Kostfonden.

Hälsa | Alzheimer, Big Food, Big Pharma, Cancerfonden, Hjärt-Lungfonden, Kostfonden, Medicinsk forskning | | 25 kommentarer |

Om klimatskräcken

Domedagsprofeten och charlatanen Johan Rockström har nyligen sommarpratat och gjort sitt bästa för att spä på klimatskräcken i landet. Rockström framställs i vänstermedia (de enda gammelmedia som finns) som klimatforskare, vilket han inte är. Han är agronom och har en rent politisk professur av ringa vetenskapligt meritvärde. Som motvikt har landets mest vetenskapligt meriterade klimatforskare professor Lennart Bengtsson skrivit följande för att lugna de som låtit sig skrämmas av Rockström:
 

Den märkliga uppfattningen att holocene var en idylliskt tid ur klimatsynpunkt gäller bara om  vi jämför med istiderna. Dagens alla "extrema" väderhändelser är knappast extrema i ett längre perspektiv utan är en följd av människors och medias korta minne och bias.  Den allra senaste orosmolnen har gällt skogsbränder och det svenska dricksvattnet där en obönhörlig föreställd, men ännu ej inträffad, klimatändring driver landet till förtvivlan! Vädret under 1800-talet var knappast harmlöst to say the least! Det som har hänt under de senast tvåhundra åren är den mycket snabba befolkningsökningen men också för ett stort antal människor väsentligt förbättrade levnadsförhållanden. Detta glöms ofta bort.  Detta har medfört diverse  nya miljöproblem vilka dock gradvis håller på att bemästras. Ingen oroas längre för sur nederbörd samt fisk- och skogsdöd inte heller för något ozonhål.

 Media gör allt för att skapa intrycket att vädret har blivit värre och därmed miljön  sämre men noggranna studier visar att så inte  är fallet. Ändringen i jordens strålningsbalans har ändrats något genom förhöjda växthusgaser men klimateffekten är hittills ringa och i de flesta fall knappast märkbar mot bakgrund av naturliga väderhändelser. Det finns all anledning att tro att de omfattande arbeten som äger rum inom energisektorn kommer  inom några decennier att  börja minska koldioxidutsläppen och göra de långsiktiga skräckscenarierna om jordens klimat och väder obsoleta. Det enda system som kan hantera denna utmaning är det öppna samhället och det sämsta systemet är det totalitära samhället som lätt drivs fram om fantasifulla skräckscenarier utan solid vetenskaplig substans får dominera i samhällsdebatten och biter sig fast i människornas föreställningsvärld. Detta borde om något dagens "undergångsprofeter" tänka på.

Lennart Bengtsson

Hållbar utveckling | Klimatmarxismen, Rockström, klimatförändring | | 15 kommentarer |
Upp