Anthropocene

Det som händer i dagens värld är för många människor förvirrande och obegripligt. Ofta frågar vi oss vilka makter det är som styr vårt öde och hur vi skall kunna påverka dem? Låt mig beskriva en enkel matrismodell som försöker beskriva maktutövningen i världen som gör det lättare att relatera till vad som händer.

 

Matrisens framväxt

Den maktutövning som historiskt vuxit fram i världen är organiserad i nationalstater. Den nationella statsmakten är i allmänhet uppdelad i tre steg; den lagstiftande makten i form av parlament, den verkställande makten i form av regeringen och den dömande makten i form av rättsväsendet. Ser man detta i ett globalt perspektiv så har det tagit formen av nära tvåhundra nationalstater som var och en organiserat sin nationella maktutövning på ungefär detta sätt. I många länder har man infört demokrati, vilket inneburit att folket fått välja dem som skall utöva den lagstiftande makten. I vissa länder väljer folket även den verkställande maktutövaren alternativ utses den av de valda lagstiftarna.

Världen har på detta sätt kommit att styras av nationalstater som på olika sätt konkurrerar med varandra. Den konkurrensen har historiskt ibland lett till uppslitande konflikter där nationalstater eller grupper med allierade nationalstater råkat i krig med varandra. Efter de två världskrigen under 1900-talet har starka intressen inom västvärlden tagit initiativ till att försöka organisera en gemensam global maktutövning genom tillskapandet av FN. I Europa där konflikter mellan nationalstater ställt till med upprepade krig försöker vi skapa en union av nationalstater – EU som tros stimulera samarbete och minska konflikterna.

Om den nationella statsmakten är en makt som utövas uppifrån och ner så har vi inom FN-systemet försökt skapa en maktutövning från sidan genom att bilda en rad FN-organ på olika områden som skall skapa globala regelverk och internationella lagar. Ambitionen har även varit att gradvis etablera en global rättsskippning. En global maktmatris växer på detta sätt fram där världen styrs från två håll.

Parallellt med den globala maktutövning under FN som vuxit fram under efterkrigstiden, har det även vuxit upp en flora av internationella organisationer. Många av dessa har lierat sig med FN-systemet för att på så sätt skaffa sig en global legitimitet. Hit hör några av de stora miljöorganisationerna t.ex..

 

Kapitalets globalisering

Den fantastiska ekonomiska utvecklingen under det senaste två århundradena har lett till framväxten av en kapitalmassa som fått en allt större tyngd i maktmatrisen. Till en början låg nästan allt kapital bundet i nationella tillgångar som mark och andra nationellt reglerade resurser. Tillväxten av kapitalmassan skapade allt större privata förmögenheter med möjlighet att utöva en växande makt. Kapitalets villkor var till en början hårt reglerat av den nationella maktutövningen. Detta kunde dock inte hindra framväxten av en allt större del av kapitalmassan som hamnade utanför nationellt inflytande.

Varje land hade sin egen valuta, fast växlingskurs och en växande handel mellan länder ledde till komplicerade växlingstransaktioner som skapade en marknad för framväxten av mäktiga internationella banker. Efterhand har kapitalet på detta sätt allt mer frigjorts från det nationella. Allt större del av kapitalmassan har i matrisen gått från att vara en nationell maktfaktor till att bli en global. För svensk del skedde ett viktigt paradigmskifte under åren 1985 till 1990, nå nationens maktinstitutioner i praktiken tappade sitt inflytande. Vi tvingades släppa valutareglering och fast växelkurs.

Kapitalets frigörelse från nationell maktutövning har lett till en snabb tillväxt av globala jätteföretag som i princip inte erkänner någon nationell hemvist. Dessa företag utövar en snabbt ökande global makt genom att de skaffar sig allt starkare kontroll över sina marknader. Med hjälp av internationella handelsavtal som tas fram inom FN-systemet och andra internationella s.k. samarbetsorganisationer river man ner möjligheten för nationella lagstiftare att reglera företagens marknader. Med generös i praktiken obegränsad kreditgivning till nationer har internationella bankirer skaffats sig starka påtryckningsmedel. Makten utövas av de globala företagens och bankernas ägare istället för av nationella lagstiftare. De globala företagen slår sig även samman och upprättar gemensamma komplicerade uppförandekoder som i praktiken blivit effektiva instrument för att försvåra för nationella uppstickarföretag att komma in på deras marknader.

Kapitalets globalisering har på senare år accelererat med hjälp av IT-revolutionen. Pengar är inte längre guldtackor i något nationellt bankvalv utan nollor och ettor i det globala banksystemets datorer. Dollarn har i princip ersatt alla nationella valutor. Även om dessa finns kvar är de hela tiden relaterade till just dollarn på alla valutamarknader. Enorma förmögenheter utan nationell hemvist har samlats hos en krets av oligarker och slutna institutioner som kan utöva global makt i stort sett helt utan hänsyn till nationella försök till maktutövning. Om ett parlament i någon nationalstat stiftar en lag som inte passar oligarkernas intressen så flyttar man bara sina tillgångar eller spekulerar sönder landets valuta, som oligarken Soros gjorde med kronan 1990. Det demokratiska inflytandet över det globala kapitalet är idag i praktiken nästan obefintligt.

 

Den angloamerikanska oligarkin

Den angloamerikanska oligarkin har varit den helt dominerande maktfaktorn inom det internationella kapitalet under de senaste hundra åren, något som jag tidigare skrivit om här. De har ägarkontrollen i en lång rad storbanker, de kontrollerar dollarn via sitt ägande av FED, de sitter på ägarkontrollen i en rad globala storföretag och de har korrumperat den amerikanska demokratin så att de i princip kontrollerar nationalstaten USA och dess enorma militärapparat. Båda de statsbärande partierna i USA bygger sin dominerande ställning på oligarkernas pengar, vilket gör att inga andra politiska krafter kan göra sin röst hörd. Amerikanska val är ett val mellan två kandidater som oftast båda finansieras av de rikaste rika.

Den här kretsen har under hela 1900-talet skjutit fram sina maktpositioner. Det som idag står i deras väg till totalt världsherravälde, är att det fortfarande finns kvar spillror av nationellt självbestämmande och att ett antal utvecklingsländer i BRICS-alliansen bestämt sig för att bjuda motstånd. Klimatkampanjen skall ses i detta ljus, dess mål är att ta ifrån nationer viktig bestämmanderätt genom att reglera all energianvändning i världen. S.k. miljöorganisationer som finansieras av oligarkerna har bedrivit subversiv propagandaverksamhet i flera av länderna för att försöka tvinga in dem i ett klimatavtal. På så sätt räknade man med att sätta krokben för snabbväxande nationella ekonomier som Kina och Indien samt göra Rysslands enorma energitillgångar mindre värda. Resultatet av FN:s klimatförhandlingar COP21 blev dock ett misslyckande, inga bindande regleringar kunde beslutas och de stora utvecklingsländerna behöll sin nationella beslutanderätt. Bl.a. har man börjat behandla oligarkernas miljöorganisationer som fientliga agenter.

Den här maktkampen mellan den globala maktmatrisens två sidor är det som idag styr flertalet händelser i världspolitiken. Jag skall återkomma med inplacerandet av enskilda händelser i detta mönster och hur jag tror det hela slutar.