Scania till slakt och industrisamhällets nedmontering

När jag läser om WV:s bud på Scania och om det som händer med Finlands industristruktur kan jag inte låta bli att göra några reflexioner, om vart vårt lands näringsliv är på väg. För att rätt förstå den utveckling vi går igenom är det viktigt att ha ett historiskt perspektiv.

Att ett litet land som Sverige en gång lyckades bygga upp en unik ställning som industrination förklaras av tre faktorer.

Efter kriget hade vi en gynnad position med en oskadad basindustri och infrastruktur. Det tillsammans med långsiktiga ägare i näringslivet som Wallenbergs och politiker med stark erfarenhetsförankring från industri och jordbruk blev ett vinnande koncept. Det nära samarbetet mellan giganter som framlidne Marcus Wallenberg och hans bror Jacob med verklighetsförankrade politiker med skit under naglarna som Gunnar Sträng lade grunden för välfärden och Sverige som industrination.

Samarbetet mellan Wallenbergs och den tidens pragmatiska socialdemokrati ledde till en rad mycket framgångsrika företagsbyggen. ASEA utvecklades i samarbete med Vattenfall och SJ, Ericsson med Televerket och Saab med FMV. Statlig teknikupphandling lade den finansiella grunden för utvecklingen av en rad ytterst konkurrenskraftiga industrigrenar. Förutseende satsningar på medicinsk forskning ledde till framväxten av en internationellt framstående läkemedelsindustri med Astra i spetsen. En tidig medvetenhet om miljön ledde till framväxten av Fläkt som var världens största miljöteknikföretag. Exemplen kan mångfaldigas.

Stödet från staten byggde på en tillit hos dåtidens jordnära politiker till Wallenbergs långsiktighet. Tillsammans satsade man på uppbygganden av en stabil energiförsörjning via vattenkraft och kärnkraft som lade en solid grund för vår viktiga basindustri inom skog, järn och stål. Med sin långsiktighet och passion för företagsbyggande samlade Marcus Wallenberg omkring sig en unik skara kompetenta industriledare.

I kölvattnet från bygget av den tunga basindustrin och infrastrukturen växte Atlas-Copco och Scania fram och tog en världsledande position. Den stora framgången inom tunga lastbilar stimulerades ytterligare av en intern tävlan mellan Volvo och Scania. Volvo tillhörde inte Wallenbergarnas sfär, men fick lyckosamt den långsiktiga och skickliga entreprenören Gunnar Engellau som VD 1956. Han omvandlade den lilla fordonsfabriken i Göteborg till ett världsföretag. Utöver de tidigare nämnda intog företag som Electrolux, SKF, Stal-Laval och Alfa Laval snabbt världsledande roller inom sina segment. I Incentive samlade Wallenberg företag som han trodde skulle kunna växa till nya storföretag.

Svensk industri globaliserades långt före marknaden, genom stor skicklighet att ta sig in innanför tullmurar, långt innan avregleringen av världshandeln tagit fart. Låt mig bara nämna Scanias mycket framgångsrika etablering innanför Brasiliens skyhöga skyddstullar så tidigt som 1957.

Marcus Wallenbergs död 1982 markerar ett tydligt paradigmskifte. Han misstrodde sin son Peters förmåga att föra det mödosamt uppbyggda industriimperiet vidare och gjorde ett misslyckat försök att värva Volvos P G Gyllenhammar som den som skulle ta över rodret. Den svaga ledarfiguren Peter vann dock maktkampen mot Gyllenhammar och hamnade därefter ohjälpligt i händerna på sina fingerfärdiga finansiella rådgivare. Under förevändningar att frigöra ”dolda” finansiella värden i företagen började nedmonteringen av industrisverige. Problemet med finansiella aktörer är att de nästan alltid saknar förmåga att se de verkligt dolda värden som finns i företagskulturen hos ett företag med människor av kött och blod. Dessa värden överstiger nästan alltid de finansiella mervärdena, varför företagssammanslagningar i allmänhet resulterar i att ett och ett inte blir två utan möjligen en och en halv. S.k. synergivinster visar sig regelmässigt alltid vara mindre än kulturförluster.

Mitt intryck var att Peter Wallenberg som haft ett mycket dåligt förhållande till sin far, deltog med illa dold förtjusning i slakten av pappans livsverk. Jag blev själv nära vittne till Fläkts undergång. Barnevik som tillhörde den nya generationen finansiellt inriktade företagsledare hade i rasande takt fusionerat det välskötta ASEA med det mindre välskötta Brown Boveri och flyttat högkvarteret till ett land med lägre skatter för direktörerna. Därefter kastade han sig handlöst in i en rad företagsköp i livsfarlig takt. Han köpte ut Fläkt från börsen och styckade det och placera bitarna inom andra ABB-divisioner. De stora dolda värdena i företagskulturen ödelades och världsföretaget Fläkt skingrades. I kölvattnet från alla förhastade och dåliga förvärv hamnade ABB efter ett tag på obestånd. ABB är idag efter en mödosam uppstädning i praktiken ett Schweiziskt företag utanför svensk kontroll.

På det här sättet fortsätter det finansiella trixandet med Wallenbergarnas och Sveriges gamla kronjuveler. Astra såldes ut till mediokra Zeneca. En av landets forskningsintensivaste verksamheter började monteras ned och lämna Sverige, samtidigt som stora värden går upp i rök. Affären var säkert lönsam för de ansvariga herrarna men förödande för vårt land. Alla har vi i media även kunnat följa kapitalförstörelsen genom den skandalartade utförsäljningen av världens äldsta företag Stora Kopparberg till finska Enso. Ansvarig var Peters närmaste man, en finanskille utan skit under naglarna från industrin.

Sedan de nya Wallenbergarna lyckats manövrera ut PG Gyllenhammar från Volvo började även nedmonteringen av svensk fordonsindustri. De katastrofalt dåliga utförsäljningarna av vår två personbilstillverkare till gamla trötta amerikanska företag har ställt till enorm skada. Saab har gått i konkurs och Volvos personbilar är realiserade till ett osäkert öde i kinesiska händer. Ansvariga bakom dessa affärer har inte mycket att känna stolthet över. Scaniaaffären är det senaste men sannolikt inte det sista kapitlet i den svenska industrins nedgång.

Utåt beskrivs den här utvecklingen som en naturlig konsekvens av globaliseringen av världsekonomin. Men det är en dimridå, orsaken är att makten inom näringslivet tagits över av de finansiella direktörerna och ägandet har genom bl.a. tillkomsten av fondkapitalismen förlorat sitt ansikte. Ingen är längre intresserad av företagens kultur av kött och blod utan alla räknar bara pengar kvartalsvis och beviljar sig själva obscena bonusförmåner och löner. Fonderna styrs egenmäktigt av finansiella s.k. professionella förvaltare utan all egen industrierfarenhet. Självklart får globaliseringen strukturella effekter, men de behöver inte alltid ta sig uttryck i en utförsäljning och nedmontering av vår industri.

Finland är ett skrämmande exempel. Nokias enorma framgångar under några år lockade landet att tro på en omorientering från basindustri till massprodukter inom telekom. Med facit i hand hade det varit klokt att mer slå vakt om fortsatt utveckling av basindustrin än man gjorde. Att Ericsson klarat sig någotsånär helskinnat jämfört med Nokia har man att tacka Marcus Wallenbergmannen Björn Lundvall för. Det var hans visioner och långsiktiga satsningar som lade grunden för företagets världsledande roll inom telekomsystem, vilket räddat dem undan samma öde som Nokia.

De gamla verklighetsförankrade politikerna har dött ut och ersatts av ett frälse av lågutbildade yrkespolitiker som aldrig satt sin fot på en vanlig arbetsplats än mindre inom industrin. Denna politikergeneration är oförmögen att förstå vad som händer och köper naivt finansfolkets globaliseringsförklaringar. Men det är en bluff, Sverige skulle mycket väl kunna ha kvar sina kronjuveler med huvudkontor och utvecklingsavdelningar i Sverige.

Släpper man den exekutiva kontrollen till folk i ett annat land då är det bara en tidsfråga innan de suger upp all kvalificerad verksamhet och dödar företagskulturen. Möjligen får lite tillverkning och något lab ligga kvar så länge som inte de anställda kräver för bra betalt, för då flyttar även det. Detta är exakt vad som nu kommer att hända Scania. Östlings snabba utmanövrering ur WV:s ledning talar sitt tydliga språk.

Om någon anser att jag har fel om Scania så ställer jag gärna upp på ett tioårigt vad.

Näringsliv | AP-fonder, Scania, Wallenberg | | 12 kommentarer |
Upp