Det militärindustriella komplexet

När jag följer den aktuella utvecklingen runt konflikthärdarna i Syrien och Ukraina där såväl rysk som amerikansk millitär är på plats, finns det anledning att göra några reflexioner rörande de två stormakternas millitära förmågor och hur dessa påverkas av det aktuella politiska tillståndet i respektive land. Vi i västvärlden pumpas fulla med propaganda i våra långt ifrån objektiva medier om ineffektiviteten hos Rysslands och även Kinas rustningsindustri på grund av ländernas korruption. Det ligger säkert en del i den kritiken, men hur förhåller det sig med USA och övriga västländer när det gäller korruption och rustningsindustrin? Och hur påverkas effektiviteten hos västs millitära förmåga i så fall?

Den ryska interventionen med flygstridskrafter i Syrien för att hjälpa den syriska armén att återta kontrollen, var av allt att döma ett streck i räkningen för NATO-landet Turkiet som räknat med att med USA:s goda minne kapa åt sig ett större framtida inflytande i regionen. Deras desperata nedskjutning av det ryska SU24-planet var ägnat att provocera ryssarna att slå tillbaka och därmed utlösa ett aktivt stöd från NATO. Ryssarna genomskådade avsikten och valde att inte retaliera. Incidenten fick mig att börja studera vilka resurser som ryssarna verkligen förfogade över. Den gamla nerskjutna SU24:an verkade ju vara ett lättfångat byte för ett modernare turkisk F16-plan. Jag frågade mig om det inträffade är representativt för styrkeförhållandet mellan ryska och amerikanska vapensystem? Den bild som tonar fram när man studerar detta väcker många frågor.

Ryssar och amerikaner har under senare decennier utvecklat en rad utomordentlig avancerade nya flygplanstyper. Amerikanerna har tagit fram B2 och F22 och ryssarna SU34 och SU35. Man har ännu modernare F35 respektive T50 under utveckling.  Båda har skaffat sig system med precisionsbombande kryssningsmissiler. Ryssarna överraskade nyligen med att precisionsbomba IS-mål från fartyg i Kaspiska havet med en teknik tillsynes i nivå med den amerikanska.

Länderna har valt delvis olika tekniska strategier. USA har satsat massivt på s.k. stealthteknik som syftar till att göra deras flygplan osynliga för fientlig radar, medan ryssarna har prioriterat flygegenskaper och satt stealth i andra hand. Prioriteringen av stealth har inneburit att USA tvingats till designlösningar som gått ut över manövrerbarheten och medfört konstruktionslösningar som gör flygplanen extremt dyra att utveckla, tillverka och underhålla. Resultatet av denna utveckling kan man se idag. De ryska moderna flygplanen är överlägsna i luften och vinner sannolikt lätt en närstrid med de nya amerikanska flygplanen, medan de amerikanska planen kan smyga sig på oupptäckta från motståndarens radar.

Det amerikanska F22 planet uppges av visa källor kosta 400 miljoner dollar styck medan priset för ryssarnas SU35 är en bråkdel. Kostnaderna för F22 sprängde budgetramarna så till den grad att den amerikanska krigsmakten, enligt uppgift tvingades minska antalet plan till mindre än en tredjedel av det planerade. Utöver den höga styckekostnaden är F22:an extremt dyr i underhåll, den kräver 20 timmars underhåll per flygtimma, vilket i mina ögon knappast är det man brukar kalla ”fältmässigt”.  Planet har därutöver brottats med allvarliga problem med bl.a. regnkänslighet och syretillförseln till piloten. Det pågående utvecklingsprojektet av den enklare F35 brottas även med stora kostnadsproblem, vilket är extra bekymmersamt eftersom i stort sett alla NATO-länder är tänkta att köpa det planet. Som en jämförelse kan man nämna att svenska JAS 39 kostar 40 - 60 miljoner dollar och är ett ytterst ”fältmässigt” plan som kan startas och landas på en vanlig landsväg och underhållas på en parkeringsficka i skogen.

Den fråga jag ställer mig är hur smart det varit att satsa på den oerhört dyra stealthtekniken. Självklart jobbar såväl ryssar som kineser på att utveckla ny spårningsteknik så att man kommer att kunna hitta även de amerikanska stealthplanen. När man löst det problemet förlorar planen sin fördel men har kvar sin underlägsenhet i luften. Deras enda chans är då att bekämpa motståndarens plan på stort avstånd. Men även på det området har ryssarna kommit långt med såväl teknik som stör spårningen hos jaktrobotar och drönare som hittar stealthplanen på ett tidigt stadium. När det gäller störningsteknik tyder mycket på att ryssarna kommit väldigt långt. Det förekommer uppgifter om att ryssarna lyckats förblinda alla spårsystemen på en amerikansk jagare med en störsändare monterad på ett flygplan. Det är alltså inte självklart att USA längre kan räkna med luftherravälde i en konflikt med ryskt flyg.

Valet av den oerhört dyra stealthtekniken får mig att dra mig till minnes den väldigt viktiga varning som president Eisenhower vid sin avgång riktade till amerikanska folket och sin efterträdare John Kennedy. Han sa bl.a. att we must guard against the acquisition of unwarranted influence …  by the military–industrial complex. The potential for the disastrous rise of misplaced power exists, and will persist. Har det varit så att valet av utvecklingsinriktning mer styrts av vinstintressen inom den amerikanska rustningsindustrin?

Den fråga jag ställer mig är hur fri från korruption som den amerikanska upphandlingsprocessen är? Hur mycket styrs av de hyperrika oligarkerna som äger rustningsindustrin. När man studerar utvecklingen inom vapenindustrin i länder som USA, Ryssland och Kina blir intrycket att i USA styrs den av industriintressen med stort inflytande i Pentagon. I Ryssland och Kina verkar utvecklingen i betydligt större utsträckning styras av militären själva. Detta innebär att när man jämför rustningskostnaderna, där USA står för drygt hälften av hela världens kostnader, då haltar det. Ryssland och Kina får sannolikt betydligt mer ”pang för pengarna” än USA – så var korruptionen är störst kan man diskutera.

Som jämförelse kan vi konstatera att i Sverige, precis som i USA, styr industriintressen starkt hur försvarsanslag disponeras. Vi har ett av världens bästa flygvapen, men saknar i stort sett armé och flotta. Vems intressen ligger bakom det tror ni? Slutsatsen får ni dra själva.

Frihet | Kina, NATO, Ryssland, Syrien, USA, Ukraina | |
#1 - - Benny:

Jodå, ryssar och kineser får betydligt mer "pang för pengarna" än USA/UK där militärindustrin är totalt genomkorrumperad. Vet ej om det är sant med det ryktades för några år sedan att Boeing skyllde på ökade kostnader för F-35 och flyttade pengarna till att lösa de enorma kostnaderna för problemen med Dreamlinern. Och det faktum att Nato i Syrien bombar fält och åkrar för att öka användningen av bomber och missiler så att rustningsindustrin får sälja mer ökar ju inte på förtroendet. Men som vanligt så är politiker och andra makthavare med och delar på pengarna man blåser skattebetalarna på så något annat är ju inte att vänta. Korruption är utbredd inom alla sektorer det har vi ju i Sverige också fått lära oss på senare tid men just rustningsindustrin är ju ökänd för sin smutsiga hantering och det gäller nog i alla länder i olika grad.

#2 - - Björn i Bromma:

Märkligt hur man så fullständigt har missat nödvändigt underhåll. Militären brukar ju alltid vara bra på sådant, vis av erfarenheten.
20 timmars underhåll på marken för 1 timmas flygning i luften slår en med häpnad.
Wasa-syndromet ?

#3 - - Christer:

Tänk er ett hangarfartyg med 80 st F35.
Fyra är i luften, 76 är på underhåll.

Svar: Det var F22 som krävde 20 timmar per flygtimme, vet inte hur det blir med F35.
Lars Bern

#4 - - Thomas P:

Vad som förvånar mig med många moderna jaktplan är hur lite ammunition de har i sina kanoner. Extremt hög eldhastighet men bara 100-200 skott gör att de bara kan skjuta typ 3 sekunder innan de får slut på ammunition. "Dogfights" modell WW II är helt enkelt inte möjligt.

#5 - - Bo Larsson:

Det kan vara värt att följa Joel Skoulsen, han är en otroligt insatt och pålitlig källa vad gäller global geopolitiki allmänhet och försvarsfrågor i synnerhet:

http://worldaffairsbrief.com/home

#6 - - Per eriksson:

Svårt att säga, amerikansk militär teknologi har firat triumfer till dags dato - anledningen till att Israel fortfarande existerar är att de har haft tillgång till amerikansk toppteknologi och fullkomligt utklassat allt som arabländerna har satt in - att Amerika verkar "förlora" alla krig sedan 1945 beror mindre på teknologi & soldaternas kompetens och mer på att kongress & presidenter har varit pigga på att intervenera militärt i tid och otid men har saknat viljan att vinna krigen och freden.

Svar: Men det är på senare tid som vapenkostnaderna börjat skena på allvar. Läs: http://antropocene.se/2016/january/disarming-the-us-navy-through-bureaucratic-bloat.html
Lars Bern

#7 - - Bertil Erixon:

Perifer kommentar om nedskjutningen av Su-24 planet i Syrien: det var inte för att det flygplanet och i den situationen var ”ett lättfångat byte” och att de turkiska F-16 planen var ”modernare”, det var tillvägagångssättet som avgjorde. Det var ett bakhåll som möjliggjordes av deltagandet av 1) ett Saudiskt AWACS från Riyad och 2) ett amerikanskt AWACS från Aktion (Grekland) som steg upp synkroniserat med att de turkiska planen startade från Diyarbakir, c:a 400 km bort (i stället för Incirlik, som ligger c:a 100 km bort, studium av topografisk karta ger anledningen). USAF drog strax innan bort både sina F-16 och F-15 från Incirlik, troligen för att inget tvivel skulle råda om vem som ägde de flygplan som användes i attentatet. Det amerikanska AWACS-planet ombaserades från USA till Aktion den 18 november, sex dagar innan nedskjutningen, angiven orsak: strid mot ISIS; lite udda anledning att sätta in en flygande luftstridscentral mot en motståndare som inte har flyg av något slag, dessutom ett år efter att låtsaskampanjen mot ISIS hade börjat. Närvaron av AWACS tillät vapeninsats dels under radiotystnad, dels utan användning av aktiv målsökning, radar eller IR, mot vilket Su-24 har automatisk detektering och insats av motmedel. AWACS sänder målvektorer direkt till flight control systemet i en F-16 utan att det kan detekteras av tredje part, inklusive, mycket viktigt, att identifiera målet som en Su-24 och inte en Su-34, som har en bakåtseende radar med tillhörande automatiska motmedel som medger tid för aktiv bekämpning av en angripare, i vilket fall övningen hade fått avblåsas.
Pga det aktuella upplägget är det inte säkert att attentatet var ett turkiskt initiativ; i kretsen Saudiarabien, Turkiet, USA, vem är det som bestämmer?

#8 - - Bertil Erixon:

Pierre Sprey, en av konstruktörerna av F-16 och A-10, sågar stealth och ger kortfattat sin syn på skillnaden mellan låg- och högfrekvent radar med avseendde på stealth:
https://www.youtube.com/watch?v=zszstgyljzI
I ett annat inslag på youtube finns hans kommentar till Joint Strike Fighter, F-35, också en sågning.

#9 - - Johnny Andersson:

En del militära bedömare säger att Ryssland har utmärkta kärnvapen och att deras konventionella vapen är bättre än de amerikanska. Ryssarna kan signalstöra både fartyg, flyg och annat. Deras luftvärns misiler etablerar de facto en no-fly-zoone i Syrien. Deras kryssningsmidiler visade dig träffa dina mål från Kaspiska havet. Efter den uppvisningen ville alla snacka lösningar på Syrien med Putin.

I Afghanistan stal USA befäl och soldater disel som man sålde, det verkar som om girigheten och korruptionen är omfattande. Betänk att Washington är staden med många rika politiker, pengarna rullar och stadsskulden skenar men ingen verkar bry sig. Mitt intryck är att Imperiet nu är mycket korrupt. Bara att man tillåter privata bankirer att äga centralbanken till världens största valuta sedan 1913 är hårresande. Vi är alla slavar till bankerna.

Svar: Jag fick för något halvår sedan en vänförfrågan på FB från en amerikansk officer i Afghanistan. Det visade sig att hade ett "Nigerieupplägg" att erbjuda, så jag håller med dig, korruptionen i USA är enorm. Det visar inte minst deras svindyra vapensystemutveckling.
Lars Bern

Upp