Anthropocene

Den viktigaste orsaken till att läkarvetenskapen kört fast är att samhället abdikerat från sitt ansvar för den medicinska forskningen. Vi har haft en utveckling där tillverkarna av de kemiska preparaten har kommit att helt dominera forskningen såväl direkt som indirekt. Läkemedelsföretagen har tillåtits infiltrera våra universitetssjukhus på ett sätt som leder till att medicinska forskarkarriärer blir allt mer beroende av industriintressen framför människors hälsa och välbefinnande.

Industrin tjänar enorma belopp på icke botande kemiska preparat som bara döljer de metabola sjukdomssymptomen under patienternas hela resterande livstid. Exempel är preparat som håller ner blodtryck, blodsocker, kolesterol m.m. samt preparat som bromsar utveckling av cancertumörer och demens. Varje botad eller död patient blir ett intäktsbortfall för industrin. Det optimala är därför en delikat balansgång mellan att inte bota de sjuka och att hålla dem vid liv. Problemet med detta är att det dels är ett väldigt oekonomiskt sätt att bedriva sjukvård på och dels att livskvaliteten för de sjuka blir miserabel.

Det är hög tid för samhället att tänka om för att förhindra att de skenande sjukvårdskostnaderna totalt underminerar samhällsekonomin. Vi måste forma en forskningspolitik som inte bara styrs av industriintressen utan ser till allmänintresset och patienternas livskvalitet.

Den framgångsrika uppbyggnaden av Sverige som industrination efter kriget tror jag kan ge en fingervisning om hur en bättre medicinsk forskningspolitik skulle kunna utformas. Stora företag som t.ex. ASEA, Ericsson och Saab skapades och växte sig starka tack vare förutseende statlig teknikupphandling. Ett motsvarande arbetssätt inom det medicinska området skulle kunna skapa bättre förutsättningar för en medicinsk forskning med inriktning för att bota sjuka.

Statlig upphandling av forskning rörande sambanden mellan människors kost och livsstil och sjuklighet skulle kunna skapa nya och bättre behandlingsformer och ge upphov till nya typer av vårdföretag. Alternativ till kemiska industripreparat för sjukdomsbehandling skulle kunna utvecklas tillsammans med nya metoder för att bota sjukdomar. Forskning för att få fram botande antibiotika som biter på resistenta bakterier skulle kunna tillföras betydligt mer resurser än vad industrin satsar idag. Effekten av behandling med gamla preparat och naturmedel skulle kunna objektivt kartläggas. Idag motarbetar läkemedelsindustrin ihop med Läkemedelsverket systematiskt naturläkemedel och preparat som inte ger industrin patentinkomster.

I snart 40 års tid har sjukvården i stor utsträckning byggt på en helt falsk hypotes om att naturligt fet kost skulle göra människor sjuka. Sanningen att den metabola sjukligheten beror på socker, andra kolhydrater och industrifetter, har genom nobelpristagaren Otto Warburg varit känd ända sedan 20-talet. Den falska hypotesen har dock spelat läkemedelsindustrin i händerna, varför det har funnits starka intressen bakom att hålla den vid liv. Trots att t.o.m. amerikanska sjukvårdande myndigheter nu erkänner att fetthypotesen är falsk biter sig det svenska medicinska etablissemanget inom Livsmedelsverket, Hjärt-Lungfonden m.fl. fortfarande fast vid den.

Om inte vår samhällsekonomi i framtiden skall helt undermineras av galopperande vårdkostnader måste vi politiskt ta tag i frågan och genomföra en forskningspolitik som bryter industrins idag totala dominans när det gäller val av vårdmetoder och hjälpmedel. Politiker måste fås att förstå den enorma skillnaden mellan industriintresset och allmänintresset. Svenska politiker skryter ju med att landet är en humanitär stormakt, det ställer krav på en humanitärt inriktad forskningspolitik. Begriper dagens lågutbildade politiker detta?

För egen del kan du börja med ett stöd till Kostfonden.