Klimatsmarta investeringar

I klimatalarmismens kölvatten översköljs marknaden av råd hur man skall investera på ett klimatsmart sätt. Föreställningen att vissa placeringar snart blir värdelösa odlas av alarmisterna för att skrämma marknaden till att räta in sig i det politiskt korrekta lägret. Likaledes sprids allehanda placeringstips om vad som är de bästa framtidsinvesteringarna efter att klimatpolitiken strypt sådant som är fossilberoende. Politiska påtryckningarna på våra pensionsfonder att rätta sina placeringar efter hänsyn till alla klimatlarm duggar tätt.

Redan när jag för 25 år sedan var engagerad i miljöorganisationen Det Naturliga Steget höll vi på med att ta fram klimatsmarta placeringsråd och vi granskade företagens investeringar ur ett miljöperspektiv. Inga av de faror vi såg har ännu besannats och inte har det gått sämre för de företag vi pekade ut som förlorare och dåliga exempel för att de inte var klimatsmarta. Risken är stor att det faktiskt blivit tvärt om. Företagens klimatarbete har nog mest haft effekt som ett bland flera sätt att marknadsföra deras varumärken. Någon större klimateffekt har det nog inte haft.

För ett år sedan fick alla alarmistiska nymalthusianer frispel när Rockefeller Brothers Fund deklarerade att man skulle sluta investera i fossil energi. Nu hände det verkligen något på marknaden ville man tro. Bl.a. gick SEB ut via sin naiva chefsekonom nymalthusianen Klas Eklund, med råd att akta sig för att investera i vad som enligt honom var på väg att bli stranded assets – värdelösa tillgångar. Ett i mitt tycke helt oansvarigt agerande från en bank som gör anspråk på att betraktas som seriös.

Ni som har följt min artikelserie om bakgrunden till FN:s klimatmöte COP21 vet att en viktig kraft bakom hela klimatalarmismen är bland andra Rockefeller-klanen. Att Rockefellers gick ut och gjorde den här deklarationen från sin, i sammanhanget, lilla filantropiska fond är bara en del av deras manipulativa sätt att försöka styra världsekonomin. Hur den enormt mycket större familjeförmögenheten i övrigt placeras är en väl bevarad hemlighet.

Hur skall man då agera på en marknad som är starkt påverkad av klimatdebatten och rader av politiska beslut? Det är självklart att klimatpolitiken påverkar marknaden, inte minst har t.ex. de 1000 miljarder skattekronor som västvärlden pumpat in i politiskt beslutade subventioner till vind- och solenergi haft en betydande marknadspåverkan, vilket jag skrivit om tidigare. Problemet som jag ser är att marknadspåverkande faktorer som politiska beslut, är så oförutsägbara. Politiken kan snabbt skifta och då kan man verkligen prata om stranded assets. Vi ser idag, när land efter land får ekonomiska problem (bland annat p.g.a. klimatpolitiken) att politiker utan att tveka sviker tidigare löften och förment gröna företag går omkull på löpande band.

En ganska ofarlig gissning är t.ex. att utrymmet och intresset för klimatinvesteringar i Europa snabbt kommer att smälta ihop när flyktingkatastrofen tar allt mer resurser och uppmärksamhet. Man kommer inte heller att nå någon bindande överenskommelse vid COP21 i Paris och utvecklingsländerna kommer att fortsätta sin kraftiga ökning av utsläppen av växthusgaser. Deras villkor för att göra verkliga omställningar är att västvärlden står för finansieringen, en västvärld som redan är skuldsatt upp över öronen. Idag rapporterar Dagens Industri om att USA:s statsskuld är kraftigt underskattad, vilket knappas ökar lusten hos den av republikaner dominerade Kongressen att öppna plånboken. Så, slutsatsen är enkel; räkna inte med fortsatt stora subventioner till alternativ och förnyelsebar energi.

Den för var dag allt bedrägligare klimatpropagandan har en gång iscensatts av den angloamerikanska oligarkin i syfte att kunna lägga sordin på den snabba ekonomiska tillväxten i länder som Kina och Indien. Nästan var dag kommer nya siffror där man ändrat i historiska temperaturdata för att försöka skapa intrycket av en fortsatt global uppvärmning, trots att klimatet är i stort sett helt normalt. Bedrägeriet är dock så klumpigt och lättgenomskådat att ingen vettig människa blir lurad. Rysslands president Putin som inte har något att förlora, har konstaterat att detta är ett västbedrägeri för att just lägga sordin på tillväxten i utvecklingsländerna.

Den här kampanjen leds idag från Vita Huset som använder alla upptänkliga trick för att försöka kringgå Kongressen. Bl.a. har man satt EPA som är USA:s miljömyndighet på att jaga de amerikanska kolkraftverken. Detta har givetvis påverkat aktiemarknadens värdering av kolkraftbolagen. Vad man då skall notera att den som köper de på detta sätt nedpressade aktierna är ingen mindre än George Soros som är en av de oligarker som ligger bakom klimatalarmismen med stora ekonomiska resurser.

En intressant industri att uppmärksamma i detta sammanhang är oljeindustrin. Enligt SEB:s ekonom tillhör oljeföretagen det som kommer att bli stranded assets p.g.a. klimatpolitiken. Jag är övertygad om att han tar helt fel. Oljeindustrin har i ett 50 årsperspektiv en, fortsatt intressant framtid. Det innebär dock inte att det inte kommer att ske några stora förändringar på marknaden, men inte p.g.a. klimatpolitik.

Det som varit en stark drivkraft inom oljeindustrin under senare decennier är föreställningen om Peak Oil, att vi skulle få en brist på olja. Det har fått oljeindustrin att investera i oerhört kapitalkrävande offshore-utvinning av olja. Jag tror vi kommer att se en tillbakagång för offshore-grenen, i takt med att allt fler landbaserade oljefält öppnas med ny mindre kapitalintensiv teknik med hjälp av horisontalborrning och fracking.

Nyligen rapporterade WSJ om hur Kina köper upp oljefält i Texas som utvinner olja med den nya tekniken. Detta tyder på att kineserna ser fracking som en framtidsteknik och att man räknar med fortsatt stor betydelse för oljan, knappast några stranded assets som Klas Eklund tror. Man kan även misstänka att Kina är ute efter att både säkra sin tillgång till olja och tillgång till det tekniska kunnande på området som finns i Texas.

Så, om jag till slut skall ge ett placeringsråd, så blir det att ta rygg på Soros och kineserna. Kolla upp vilka aktier vars kurs körts ner av klimathysterin, köp dem och ligg på dem till hysterin är över. Det blir högst sannolikt en bättre placering än att investera i subsidieberoende förment gröna företag. Företag med lovande teknik för att lagra el är dock fortsatt mycket intressanta. Tänk även på att med stigande halt av koldioxid i atmosfären så kommer växtligheten att frodas som aldrig förr, så avkastningen på skogs- och jordbruksmark kommer att fortsätta stiga.

Med klimatet är allt normalt och inga observationer ger ännu anledning till någon oro för framtiden.

Ekonomi | AP-fonder, COP21, Etisk förvaltning, Indien, Kina, Klas Eklund, Rockefeller, SEB, Soros | | 19 kommentarer |

Är VW-affären bara toppen på ett isberg?

Vännen Tege Tornvall har gjort några reflektioner med anledning av VW-affären som jag tycker är viktiga:
 
Vad gäller uppgiven bränsleförbrukning enligt EU:s orealistiska cykel för blandad körning fuskar alla biltillverkare mer eller mindre.
 
De ger sig inte på själva testprocessen, men väl på testfordon och omständigheter. Testet görs i behaglig temperatur med alla energislukande funktioner utom själva motorn frånkopplade. Varken ljus, värme, ventilation, AC, stolsvärme, torkare, radio eller annat är på. Få bilar körs under sådana förhållanden. Vidare har bilen smalare däck med sämre grepp (= lägre rullmotstånd) och ingen radiomast rest.
 
Dessutom gör tillverkarna speciella snålmodeller med lägre markfrigång för lägre luftmotstånd (= hårdare fjädring) och särskilt snålt ställda motorer, som fungerar inom snäva ramar för belastning och varvtal men annars blir törstigare – och som ofta visar sig mer känsliga än vanliga motorer. Bränsle har även smörjande och kylande effekt. För låg förbrukning kan skada motorn.
 
Därtill är själva körcykeln föga realistisk med lusiga farter och klen fartökning frånsett en kortare "landsvägstur". Allt görs på rullande landsväg för att kunna upprepas av alla. EU låter tillverkarna själva göra testet och svara för dess resultat.
 
Detta är förstås att inbjuda till att tänja på gränserna – och även till rent fusk.
 
Nu har VW passerat denna gräns genom att direkt manipulera själva testprocessen inom motorn. Men vi bör minnas att motorernas styrsystem till stor del utvecklas av leverantörer, främst Bosch. Vilken roll Bosch har i VW:s nuvarande klämma återstår att se. Men sannolikheten är stor att även andra biltillverkare gjort samma sak – med eller utan Bosch, Denso, Delphi eller liknande. 
 
Av detta lär vi svagheten i orealistiska skrivbordsregler, baserade på önsketänkande. Som bilägare är jag knappast upprörd. Moderna bilar är snåla och har effektiv avgasrening utom stillastående och i krypfart. Och allt mer effektiva blir de. Mer vore vunnet på att minska stopp och köer och leda och sprida trafiken bättre. 
 
Men det vill inte miljövänstern. På Dagens Industris "stora bildag" för några år sedan frågade jag Maria Wetterstrand om det inte vore klokt att få trafiken att flyta bättre. Men det örat villa hon inte lyssna på.
 
Här finns en koppling till VW:s självförvållade dilemma. Att rena avgaser kostar energi = ökar förbrukningen. Eftersom klimathysterin främst kräver sänkta CO2-utsläpp = lägre förbrukning, går det ut över t. ex. effektiv avgasrening. Men eftersom även sådan krävs, frestas bilföretagen att ta genvägar.
 
Bilföretagen tänjer också på sanningen rörande sina bilars prestanda. De överdriver nästan alla den totalt meningslösa sprinten 0-100 – ett utmärkt sätt att snabbt minska värdet på sin bil är att köra några repor 0-100. Bilföretagen uppger även med få undantag lägre vikt än den faktiska. 
 
I vardagens verklighet är det förstås bättre att minska faktiskt skadliga utsläpp till priset av marginellt högre förbrukning. Men nu har bilindustrin frivilligt låtit sig målas in i ett hörn av tävlan om lägsta – orealistiska - CO2–utsläpp enligt EU-cykeln. Man mäter det som kan mätas – just för att det kan mätas. När det väl har mätts, tillmäter man det för stort värde – just för att man mätt det.
 
Cirkelbevisens rundgång i praktisk demonstration!
 
Tege Tornvall
Ekonomi | Hållbarhet, VW | | 36 kommentarer |

Kolkraft en guldkalv för Soros eller Vattenfall

Beskedet att det numera politiskt opportunistiska Vattenfall beslutat att sälja sin tyska brunkolsverksamhet ger anledning till vissa, för svenska skattebetalare, viktiga reflexioner. Vattenfall är ett sorgligt exempel på inkompetensen hos dagens svenska politiker när det gäller att förvalta statens ekonomiska tillgångar. Borta är den pragmatiska politikergeneration som en gång med framgång skapade Vattenfall som ryggraden i en trygg svensk energiförsörjning och samtidigt en lysande vinstmaskin åt skattebetalarna.

Den första fråga man måste ställa sig är; varför Vattenfall med sin då nye VD Lars G Josefsson förvärvade alla sina tyska brunkolskraftverk i början av 2000-talet? Redan då stämplades brunkol som den energiråvara som genererade mest växthusgaser per kWh. Jag minns att jag knappt trodde det var sant när jag då läste om förvärven. Om jag inte missminner mig så ansåg Vattenfalls ledning att dessa kraftverk passade väl in i företagets mix av kraftverk och att det var en bra affär. VD Josefsson lyckades en tid profilera sig som en grön företagsledare trots kolkraften, det handlade om löften att göra dessa kraftverk miljövänligare. Han reste runt med Angela Merkel och pratade klimat och tuppkammen växte.

Riktigt illa började det gå för Josefsson när han hamnade i klorna på nymalthusianen PG Gyllenhammar som var vice ordförande i bankirfirman Rothschild Europé. Den relationen ledde till det katastrofalt dåliga förvärvet av det holländska Nuon, en affär på i storleksordningen 200 miljarder kr. Josefsson tvingades bort från chefsstolen och företaget har nu en ledning som bara vänder kappan efter den rådande politiska vinden. Det gäller nu att till varje pris (?) ta sig ur den klimatpolitiskt besvärande brunkolsaffären. Alla varningsklockor ringer!

Hur klokt är det då att i panik sälja av brunkolskraftverken i det sämsta tänkbara marknadsläget? Den först fråga man borde ställa sig är hur sannolikt det faktiskt är att kolkraften kommer att fasas ut i Tyskland och på andra kolberoende marknader?

Dels ser det ut som om tyskarna prioriterar avveckling av sina gamla kärnkraftverk före kolkraften och deras enorma satsningar på sol- och vindkraft har inte minskat deras behov av konventionella kraftverk. Man ser idag snarast ett länge kvarvarande behov av de tyska kolkraftverken.

Dels finns det idag få tecken som tyder på några allvarliga negativa klimateffekter orsakade av utsläppen av koldioxid från kraftverken. Visserligen är klimatfrågan fortfarande politiskt het, men om man inte snart kan visa på de klimatproblem som alarmister skrämt med, så kommer klimatfrågan att svalna som alla andra orealiserade miljölarm. Den viktigaste observerbara effekten av en stigande koldioxidhalt är ju faktiskt att växtligheten på jorden frodas som aldrig under de senaste 10.000 åren. Eftersom växter och grönalger utgör näringsbasen för allt liv på jorden har effekten hittills varit gynnsam för ekosystemet och människan.

Självklart gör alla som sitter och gör långsiktiga ekonomiska analyser dessa observationer och ser att dagens klimatpolitik skapar oanade möjligheter. Västvärldens politiker under ledning av president Obama, gör sitt yttersta för att minska på användningen av kolkraft. Detta pressar ner värdet på fossila kraftverk och på fossila råvarutillgångar. Om det nu på sikt visar sig att farhågorna för katastrofala klimateffekter varit överdrivna (temperaturen har snart stått stilla i två decennier trots stigande koldioxidhalt), kommer givetvis den fossila energin att åter uppvärderas den dag då klimatpolitiken svalnar. Det innebär att dagens pressade marknad ger enorma möjligheter till omfördelning av förmögenheter.

Världens största utvecklingsländer bl.a. Kina och Indien tror av allt att döma inte mycket på klimatlarmen eftersom de investerar massivt i flera tusen nya kolkraftverk, vilket de inte skulle göra om de bedömde att dessa inom kort skulle visa sig värdelösa.

En av de finansiella entreprenörer som kanske mest av alla har bedrivit lobbyverksamhet för att pressa ner värdet på kolkraft och koltillgångar är George Soros. Han har satsat mycket pengar på att påverka Obamas klimatpolitik i den riktningen, samtidigt har han nu gått in tungt och börjat köpa upp rekordbilliga koltillgångar. Fundera en stund på det.

Det svenska skattebetalarnas Vattenfall nu tänker göra är att mer eller mindre i panik ge bort en enorm framtida förmögenhet till kallhamrade finanshajar som George Soros m.fl.. Kommunisterna (V) och Miljöpartisterna (Mp) trycker på för att man inte skall få en krona för egendomen, ja man föreslår t.o.m. att allt skall läggas ner, vilket kommer att kosta stora summor. Brunkolskraftverken skall avvecklas föreslår man och kolgruvorna skall stängas. Ett otroligt naivt förslag som utgår från antagandet att tyskarna skulle låta några svenska politiker fatta beslut om hur deras naturtillgångar skall få utnyttjas. Hur naiva kan svenska politiker bli?

Det klokaste Sverige och Vattenfall kan göra är att avvakta och nöja sig med att samarbeta med tyska myndigheter runt dessa kraftverk, deras användning och eventuella framtida utveckling. Avvakta och låt Tyskland besluta om hur deras energimix skall se ut. Vattenfall har allt att vinna på att inte sälja av brunkolen i panik nu, när marknaden är den sämsta tänkbara.

Låt oss hoppas att inte tyskarna får ännu en anledning att damma av sitt gamla ordstäv ”Die dummen Schweden!”

Ekonomi | Energipolitik, Indien, Kina, Klimatpolitik, Kol, Obama, Soros | | 11 kommentarer |
Upp