Disarming the US Navy Through Bureaucratic Bloat

Med anledning av dagens blogg om det amerikanska militärindustriella komplexet återger jag denna artikel som Wall Street Journal publicerade i onsdags om den amerikanska krigsmakten. Den ger mig en obehaglig känsla av att dagens USA är på väg mot samma öde som Sovjetunionen som Ronald Regan fick att rusta ihäl sig. Trots att mer än hälften av världens militärutgifter görs av USA räcker det inte till.

The U.S. Navy, with 280 ships, is now far too small to effectively protect this country’s vital interests in the Pacific, Atlantic, Mediterranean, Persian Gulf and Arabian Sea. Yet on Dec. 14 Defense Secretary Ash Carter ordered the Navy to cut additional ships it was planning to build and instead to buy more missiles and airplanes.

The shortage of missiles, torpedoes and spare parts that concerns Mr. Carter is real. But by not rebuilding the fleet, the Obamaadministration is repeating the blunders of the 1970s—sending sailors and their too few ships on much longer deployments, now trending toward eight and 10 months instead of six. In response, the most experienced sailors and their families, as in the ’70s, are starting to leave the Navy, worsening the other corrosive result of longer deployments: ships and airplanes that break down from a lack of skilled maintenance. The Persian Gulf was recently left without a carrier for two months.

Is the solution to the problem simply a significant increase in the defense budget? No. The source of the problem is not primarily the amount of money, but how that money is spent, or misspent, by the military bureaucracy.

The U.S. currently spends $598 billion on defense, slightly more in inflation-adjusted dollars than in the Reagan administration in 1987, when its defense budget peaked. Reagan-era spending produced a fleet of 594 ships, 15 carriers, 35 Air Force fighter wings, 220 strategic bombers and 20 Army divisions, all with full stocks of missiles and weapons, along with adequate maintenance. Today’s spending has produced a force from a third to half the size, with depleted weapons and low readiness.

The administration’s feeble answer is that our weapons are better, so we need fewer of them. That’s not true in many major categories. For example, the Navy’s primary strike aircraft, the F-18E, is slower, less maneuverable, has a shorter range and carries less payload than the F-14D it replaced. The littoral combat ship (LCS) is faster but has far less capability than the Perry class frigates it is supposed to replace. The LCS has its uses but has too short a range to deploy with battle groups, which renders the fleet increasingly vulnerable to enemy submarines.

There are two principal reasons for this unilateral disarmament by runaway costs. First is the explosive growth of bureaucracy. The Defense Business Board puts the number of civilian defense employees at 970,000, up several hundred thousand from the Reagan years. The board notes that roughly half of all uniformed personnel serve on staffs that spend most of their time going to meetings and responding to tasks from the hundreds of offices that have grown like mold throughout the vast Defense Department, the 17 independent Defense agencies, the nine Unified Combatant Commands, and the 250 joint task forces. This bloat has completely reversed the historic tooth-to-tail reforms that Sens. Sam Nunn andJohn Warner achieved in the 1980s.

With so many layers and offices needed to concur on every decision, it now takes an average of 22½ years from the start of a weapons program to first deployment, instead of the four years it took to deploy the Minuteman ICBM and Polaris submarine missile system in the Cold War era. Yet the U.S. intelligence community estimates that it takes only seven years for Chinese and Russian procurement systems to produce the advanced ships and fighters of the so-called fifth generation.

The procurement process is the second reason defense spending is so inefficient. In the 1980s, when a program was ready for full production, two qualified defense contractors generally competed annually for fixed-price contracts to build surface ships, submarines, fighters, fighter engines and virtually all tactical missiles. Today’s procurement consists of beauty contests to see who gets a 30- to 50-year competition-free monopoly.

Worse, today’s “customer” is multi-service and multi-bureaucratic, meaning endless delays and numberless design changes. Such a system can only be accommodated by paying contractors a profit as a percentage of their costs. These cost-plus contracts provide every incentive for spending to grow.

The five Nimitz-class nuclear carriers built in the Reagan administration cost an average of $3.5 billion each, or $7 billion in today’s dollars. The new Ford-class carriers, built on the Nimitz hull with added technology, are expected to cost $14 billion, but they will carry the same number of airplanes.

The good news is that some now understand the mortal threat this bureaucratic mess represents. John McCain, the chairman of the Senate Armed Services Committee, and Mac Thornberry, his House counterpart, passed, and President Obama signed, the 2016 Defense Authorization Act. The new law mandates many deep changes, including the reduction of the Pentagon bureaucracy by 25%. Next year Sen. McCain is determined to tackle the hydra-headed procurement system.

Secretary Carter made his reputation as an effective cost-cutter and enabler of common sense in his earlier tour at the Pentagon. With equally savvy procurement leaders in the Navy, there is a huge opportunity to provide the next president with a Defense Department that can rapidly provide the tools to protect this nation’s national security.

Mr. Lehman was secretary of the Navy in the Reagan administration and a member of the 9/11 Commission.

Frihet | USA | |
#1 - - Anonym:

Eftersom man inte längre tolererar några offer i dagens krig blir det naturligt att satsa på oövervinnerlig teknik. Tänker på USAs och västs bombningar nu för tiden kontra under andra världskriget. Civila offer är nu alltid oacceptabla eftersom krig inte längre förs mot nationalstater. Krigen saknar dessutom en verklig motståndare som syns. Därför behövs kostsamma kryssningsmissiler eller dyra stealthflygplan. Kvalitet över kvantitet kostar.

#2 - - Helge Andersson:

Till Anonym

Det är en myt att det precisionsbombas. >90% av de dödade är oskyldiga. Tom drönartillslag är märkligt oprecisa. 1000-tals barn dödas varje år.
http://www.huffingtonpost.com/entry/civilian-deaths-drone-strikes_561fafe2e4b028dd7ea6c4ff

https://theintercept.com/drone-papers/

#3 - - Göran:

#1: Vadå att civila offer är oacceptabla? USA:s drönarbombningar har 90 % civila offer. Dessutom används kostsamma kryssningsmissiler i stor del för att slå ut civila mål såsom produktion av energi, vattenreningsverk och liknande. Kort och gott, göra det så odrägligt för civilbefolkningen som möjligt.

#4 - - Ulf Dahl:

Det är inte bara US Navy som har det problemet utan även Svenska Flygvapnet , Den mest avancerade jaktroboten som finns Amraam har Flygvapnet 100 st av ,vilket enligt min mening betyder att Flygvapnet kan flyga ett uppdrag,sen måste någon annan förse dom med robotar eller stanna på marken . För att utföra flygstrider mot någon som har sådana robotar (Ryssland) är nog ett självmords uppdrag. Med korthålls vapen (infraröda robotar och kanoner)

#5 - - Anonym:

#3: Bara några siffror
Förstörelsen av Dresden: minst 22000 döda under två dygn (13-15/2 1945)
Bombningarna av Tokyo: minst 100000 döda
Hiroshima och Nagasaki: minst 80000 döda (utan att ta hänsyn till strålningsoffer)

I 2015-06-03 rapporterade AFP uppgifter från USAs försvarsdepartement att man dödat 10000 - i 4000 bombanfall!

Varför inte bara gå all-in med stora konventionella bombningar av Mosul, Sinjar och lite andra städer á la Dresden och sedan vara klara?

#6 - - tipp:

Det vore en nåd att stilla bedja om att det stridslystna rustade sig "till döds" innan det skjuter andra till döds.
Beträffande den överdrivna administrationen så är vi rätt duktiga på sådant även i Sverige. Förmodligen skulle samhällsmedborgarna inte märka om man halverade den samlade administrationen. Anställde man i stället motsvarande antal inom vård, skola, omsorg, inre och yttre försvar så skulle det märkas positivt. Vi betalar idag till en rad "institutioner som "Elefantkyrkogården", "Minneslunden", "Fryshuset" när man arbetsbefriar med full lön misslyckade chefer som tillsatts av politiska eller vänskapsskäl.

Svar: Svenska försvaret har väl aldrig haft så lite soldater och så många generaler som nu.
Lars Bern

#7 - - B:

Som Mark Twain, 1835-1910, en gång myntade :
"Historien upprepas aldrig, men den rimmar"

#8 - - Dan:

Lars: Det är nog klokt att spara lite generaler i väntan på bättre tider för försvaret. De är svårare att ersätta än vanliga bassar.

#9 - - Åke i Sörmland:

Finns det något stort land som har säkrare gränser än USA? Nationen USA är omgiven av tre Oceaner, vad bättre skydd finns?
USAcorp. har sina maffiatilltag att skydda det bör man ha i minnet.
Krig är inget annat än väpnat rån, där man tvingar/köper menigheten att göra skitjobbet.

#10 - - K.Pålman:

Hoppas vi slipper uppleva ett krig, hur klarar en mentalt av sånt?

Upp