Gott Nytt 2016

 

Under 2016 tar klimathypen sin sista suck. Den nådde sitt maximum vid klimatkonferensen i Köpenhamn år 2009, ni vet den som kraschlandade och slutade med en total förödmjukelse för Obama och EU:s ledare. Vid årets klimatkonferens COP21 i Paris hade man inte skruvat upp förväntningarna lika högt och det gällde nu att främst rädda västvärldens politikers ansikten. Fransmännen med sin utrikesminister Laurent Fabius bjöd på en fantastisk uppvisning i skicklig fransk diplomati. Trots att man inte lyckats förhandla fram en enda bindande åtgärd för att minska utsläppen av växthusgaser, skrev man ihop en högtflygande till intet förpliktande text som alla länder kunde skriva på. Alla jublade över kejsarens nya kläder. Det var klimathypens näst sista suck.

Det enda som nu är kvar för varmingarna är att skylla alla extremväder som orsakas av årets El Niniofenomen på antropogen påverkan av klimatet. Men El Ninio varar bara något halvår till, sedan tar La Ninia över och vädret på jorden svänger om till motsatsen och det blir kallare. Därmed tar klimathypen sin sista suck – sedan dör den sakta men säkert. Media börjar mer lyssna på riktiga klimatforskare som Lennart Bengtsson och Henning Rhode. Varmingarnas domedagsprofeter som Johan Rockström och Anders Wijkman tappar sin hjältegloria och framstår allt mer som de charlataner de är.

Jag vill med detta inte säga att inte COP21 kommer att sätta spår i världens utveckling, för det kommer avtalet trots sin innehållslöshet att göra. Dock inte de spår som var avsett. Eftersom västvärldens politiker förirrat sig in i klimathypens värld kommer de att fortsätta att sabotera sina länders energiförsörjning och ekonomiska utveckling med s.k. klimatpolitik. Energipriser kommer att fortsätta skena och stabiliteten i energiförsörjningen kommer att förstöras. Industrier kommer att avveckla för att återuppstå i Asien, Afrika och Sydamerika.

Utsläppen av växthusgaser kommer att fortsätta stiga som om ingenting hänt eftersom larmen om sinande gas- och oljetillgångar även visat sig vara falsklarm. Tillgångarna är i praktiken obegränsade för lång tid framöver och den fossila energin kommer att förbli den absolut billigaste energikällan resten av detta århundrade. Genom den enrgianorexi som vi i västvärlden verkar frivilligt ta på oss kommer vi att medverka till att priserna inte stiger markant till glädje för alla som behöver energin.

Utvecklingsländerna i Asien, Afrika och Sydamerika som kan konstatera att COP21 gett dem carte blanche att fortsätta utbyggnaden av sin fossilbaserade kraftproduktion och transportinfrastruktur, kommer att prioritera helt andra miljöfrågor än en eventuell klimatpåverkan. För dem är de viktigaste miljöfrågorna fattigdomen och luftföroreningarna (livsnödvändiga koldioxiden är inte någon förorening). Redan Indira Gandhi konstaterade att fattigdomen är det största miljöproblemet, vilket vi svenskar kunnat uppleva med egna ögon sedan tusentals fattiga tiggare invaderat landet. Indien har flera hundra miljoner lika fattiga. Den nuvarande indiske ledaren Modi har slagit fast att grundförutsättningen för att kunna radera ut Indiens fattigdom är att alla dessa får tillgång till billig el och transporter. För kineserna är situationen densamma som för Indien och båda länderna har stora problem med riktiga luftföroreningar från primitiv förbränning av kol och biomassa över delvis öppna eldar.

Kinas långsiktiga mål är att göra USA rangen stridig som världens ledande stormakt, men på kinesiskt maner så tar man tid på sig och undviker konfrontationer. Självklart kommer man att utnyttja det carte blanche som Cop21 gett för att fortsätta stärka sin ekonomi i första hand. Man kommer att hjälpa andra utvecklingsländer med investeringar för att säkra sin råvarubas. Tiden är på Kinas sida.

När historien över klimatlarmen och COP21-avtalet skrivs kommer man att konstatera att det ledde till en stagnation och tillbakagång för västvärldens ekonomi, samtidigt som det stimulerade en snabbare ökningstakt i utvecklingsländernas ekonomier. Dess effekt blir helt enkelt att vi får en mer homogen världsekonomi, där västvärlden förlorar sin ledande roll. Och vi svenska tvingas inse att vi inte längre är rikare än andra. Av naturnödvändighet kommer ledartröjan med tiden att tas över av Kina och Indien. År 2016 blir en viktig vändpunkt.

Hållbar utveckling | Afrika, BRICS, COP21, Indien, Kina, Klimatpolitik, Kol, Naturgas, olja | | 26 kommentarer |

Why Preventing Cancer Is Not the Priority in Drug Development

The problem with lack of incentives to focus on prevention in cancer drug development is dealt with in an interesting article in New York Times.

 

Most people would agree that it would be better to prevent cancer, if we could, than to treat it once it developed. Yet economic incentives encourage researchers to focus on treatment rather than prevention.

The way the patent system interacts with the Food and Drug Administration’s drug approval process skews what kinds of cancer clinical trials are run. There’s more money to be made investing in drugs that will extend cancer patients’ lives by a few months than in drugs that would prevent cancer in the first place.

R & D on cancer prevention and treatment of early-stage cancer is very socially valuable, yet our work shows that society provides private firms — perhaps inadvertently — with surprisingly few incentives to conduct this kind of research.”

Developing drugs to treat late-stage disease is usually much faster than developing drugs to treat early-stage disease or prevention, because late-stage disease is aggressive and progresses rapidly. This allows companies to see results in clinical trials more quickly, even if those results are only small improvements in survival.

The clinical trials necessary for the F.D.A. to approve drugs for commercialization take years. Though a patent lasts 20 years (before any extensions), a typical drug comes to market with about 12,5 years of patent life remaining. But would-be innovators have some control over the length of time between receipt of a patent and F.D.A. approval — the “commercialization lag.” By studying patients in whom safety and efficacy can be demonstrated more quickly, innovators can reduce this lag. (Recent studies suggest that commercialization lag times may be decreasing for some types of drugs.)

Many more cancer trials focused on treatments for patients with late-stage cancers than for early-stage cancers, according to the study. The bias toward studies focused on patients with shorter survival duration is more prevalent among privately financed trials than for publicly financed ones.

Ms. Williams’s study estimated that the commercialization lag’s incentive to invest in drugs of shorter duration benefit led to 890,000 lost life-years among American patients found to have cancer in 2003 alone.

Drug patents incentivize innovation, and F.D.A. approval is a check regarding drug safety and efficacy. The way they work together affects the incentives for research and could reduce something many would view as highly valuable: cancer prevention.

The same goes for Swedish Läkemedelsverket.

Hälsa | Big Pharma, Cancerfonden, Kostfonden, Medicinsk forskning | | 19 kommentarer |

Den som kritiserar USA trampar på ömma tår

 
Jag har under större delen av mitt över 70 åriga liv varit en stor beundrare av USA som frihetens försvarare i världen. Jag minns min studentuppsats från år 1963 som handlade om USA:s presidenters positiva roll i världspolitiken under 1900-talet. Den gav mig ett fint studentbetyg i svenska och historia.

Franklin Roosevelt medverkade till att befria oss från nazism och japansk nationalism. Med Marshallplanen satte USA snabbt fart på den ekonomiska utvecklingen i Europa efter kriget. Harry Truman ingrep 1950 med hjälp av FN och stoppade det av Stalin uppbackade kommunistiska anfallet på Sydkorea. John Kennedy satte ner klacken mot Nikita Chrusjtjovs försök att sätta upp kärnvapenbaser på Kuba. Ronald Reagan lyckades 1989 sätta stopp för hela Sovjetdiktaturen och få slut på det kalla kriget. Alla minns vi USA:s försvar av Västberlin under efterkrigstiden. Kennedys ”Ich bin ein Berliner!” och Reagans ”Tear down this wall!” sitter etsade i minnet. Under hela denna historiska utveckling agerade USA från en position av styrka och moralisk överlägsenhet.

Europa har utan tvekan mycket att tacka USA och dess presidenter för, något som idag förblindar oss och gör att vi känner ångest inför att erkänna att allt inte längre är vad det en gång var. Det första tecknet på att något brustit kom redan år 1963 när John Kennedy mördades. Jag minns det som igår. Han hade ingett mig sådan optimism inför framtiden. Mordet blev en stor personlig sorg för mig. Nästa viktiga händelse var Tonkin-intermezzot året efter där en amerikansk jagare påstod sig ha blivit beskjuten av nordvietnameser. Vietnamkriget trappades upp och USA drogs in i ett utnötningskrig som man förlorade både moraliskt och på slagfältet. USA hade ställt sig bakom en dekadent marionettregim med svagt folkligt stöd, mot ett fattigt folk som slogs för sin nationella frihet, först mot fransmännen och sedan mot amerikanerna. I Sverige blev Vietnamkriget kommunisternas och extremvänsterns perfekta storm.

År 1973 störtades Chiles demokratiskt valde president Salvador Allende i en av CIA iscensatt statskupp. Demokratin ersattes med en brutal militärdiktatur. Den kuppen skadade USA:s anseende i hela Sydamerika, som man nu är på väg att tappa till Kina. För svensk del medförde kuppen en av våra första stora flyktingströmmar och att vänsterkrafterna åter fick vind i seglen.

Efter det kommunistiska maktövertagandet i Afghanistan år 1978 såg USA som sin uppgift att stoppa de sekulära kommunisterna. Under CIA:s ledning utbildades och beväpnades 35.000 mujaheddinsoldater och inbördeskriget bröt ut. Ur det växte de islamistiska talibanerna fram och tog makten. Det var uppenbart att USA:s politik skapat en betydligt farligare och inhumanare kraft än den man bekämpat. Afghanistan blev bas för den islamistiska terrororganisationen Al Qaida som senare iscensatte attackerna på World Trade Center i New York. Ett USA med stukad självaktning tog sig nu an den hydra man själva skapat och gick in och störtade talibanregimen. Inte heller här lyckades man, kriget rullar vidare på lågvarv. De islamistiska talibanerna lever kvar och fortsätter sin terrorism. De har nu blivit ett hot som sträcker sig långt utanför Afghanistan. Av någon outgrundlig anledning deltar vårt land i detta krig, vilket delvis innebär att det egna landet ligger oförsvarat.

USA:s misslyckande i Afghanistan och den näring deras krig gett Al Qaida och talibanerna har sedan fått USA att tro att de förhållandevis stabila regimerna i Irak, Syrien och Libyen legat bakom terrorismen. Utan godkännande från världssamfundet angrep därför USA och Storbritannien Irak år 2003 och störtade Saddam Hussein. Förevändningen var förfalskade (av CIA?) uppgifter om att landet hade skaffat sig massförstörelsevapen. I kölvattnet av Irakkonflikten bröt senare den så kallade arabiska våren ut år 2010 och CIA:s strateger såg en chans att även störta Khadaffi i Libyen och Assad i Syrien. I mina ögon verkar principen ha varit att härska genom att söndra. USA:s politik drog in hela Mellanöstern i ett uppslitande allas krig mot alla. Ett krig som likt talibanerna alstrat ytterligare en fanatisk islamistisk rörelse i form av IS. Bevisen hopar sig åter mot CIA som den som tränat och beväpnat de här islamisterna för att de skall hjälpa till att störta Syriens ledare Assad. IS har istället blivit det värsta terroristhotet hittills mot hela västvärlden. Stridigheterna och folkmorden i regionen har skördat hundratusentals offer och miljontals människor är på flykt. Resultatet är en invasion av EU från de berörda regionerna. Vilka problem detta skapar för Sverige behöver inte påpekas. Att sedan invasionen uppmuntras av amerikanska oligarker gör inte saken bättre.

Även vid statskuppen i Ukraina mot president Viktor Janukovytj år 2014 hävdar många att CIA var i högsta grad inblandade. Kuppen var iscensatt för att förhindra ett närmande mellan Ryssland och Ukraina, vilket varit naturligt med hänsyn till ländernas inbördes beroende. Ryssarna såg starka intressen hotade och valde att blixtsnabbt annektera Krimhalvön som före sovjettiden tillhört Ryssland. Den nya presidenten Petro Poroshenko som är lojal mot USA har inte lyckats ena landet och få med sig den i huvudsak ryska befolkningen i östra Ukraina. Idag har Petro Poroshenko inte ens övriga befolkningens stöd. Gallup visar ett svagare folkligt stöd än för den störtade Janukovytj och korruptionen i landet är fortfarande omfattande. Att ta hand om Ukraina och förhindra att landet kollapsar kommer att kosta EU stora uppoffringar och svenska skattebetalare får säkert vara med och bidra.

Listan över hur CIA varit inne och manipulerat utvecklingen i olika länder i en accelererande takt kan tyvärr göras betydligt längre, men det medger inte utrymmet här.

Det är med mycket stor sorg som jag sedan en tid tvingats erkänna att det land jag känt så stor beundran för, har tappat sin moraliska kompass. Jag har i en rad artiklar på bloggen analyserat olika aspekter på USA:s maktpolitik idag. Tyvärr har jag kunnat konstatera att många av mina vänner som delat min beundran för USA, har ännu svårare än jag att erkänna att landet idag ofta är på fel väg. Jag märker det genom att jag ibland anklagas av vänner för att odla konspirationsteorier. Tyvärr behövs inga konspirationsteorier, det är bara att läsa innantill i en flod av historiska dokument och att lyssna på det ena vittnesmålet efter det andra inifrån USA:s inre maktkretsar.

Min förhoppning idag är att USA under år 2016 väljer en ny president med en säker moralisk kompass som kan återupprätta USA:s storhet som frihetens främsta försvarare i världen.

Etik | Afghanistan, Al Qaida, CIA, EU,, Irak, Islam, Libyen, Ryssland, Syrien, USA, Ukraina | | 42 kommentarer |
Upp