
Under de senaste åren har en slags Keynes-debatt rasat mellan internationellt ledande makroekonomer om världsekonomins aktuella tillstånd och om vad som behöver göras för att trygga stabil tillväxt och bättre balans. Av debatten framgår att situationen i stora stycken är ny, att många av sammanhangen är oklara, och att utrymmet är stort för alternativa uppfattningar om utformningen av en ändamålsenlig ekonomisk politik. För en ekonom som är oskolad i makrofrågor, framstår debatten som höggradigt rådvill. Så här har jag förstått det som hänt och händer:
Följderna av finanskrisen 2007-2009 skapade en överhängande risk för att världsekonomin skulle tippa över i en djup depression av 30-talskaraktär. För att undvika katastrofen ändrades politiken i en rad länder, främst USA, Storbritannien och Japan i expansiv riktning. Livligt påhejade av Larry Summers och Paul Krugman har centralbankerna energiskt pumpat ut pengar med hjälp av s.k. quantitative easing, samtidigt som budgetunderskotten och den offentliga skuldsättningen tilläts raka i höjden. Den expansiva politiken har uppenbart förhindrat depressionen från att bryta ut. Vikten av detta kan knappast överdrivas, men konjunkturuppgången har varit blek, och många av politikens företrädare förefaller osäkra om vad som ska göras härnäst.
Tysklands centralbank stödd av ledande tyska ekonomer uttrycker djup skepsis till den anglosaxiska ansatsen. Invändningen är att politiken på sikt inte är hållbar, och att djupa problem kommer att uppstå när verkligheten tvingar fram en kursändring. Frankrikes ovilja att hålla tillbaka och att reformera bäddar för en snar ekonomisk kris som sprids bortom landets gränser, menar chefen för tyska Ifo-institutet Hans-Werner Sinn. Enligt den tyska uppfattningen måste inriktningen ändras redan nu, med återhållsamhet och ekonomiska reformer som huvudkomponenter, för att undgå den kommande krisen. Min uppfostran gör mig sympatiskt inställd till den tyska ståndpunkten.
I sin lysande självbiografi ger Assar Lindbeck den anglosaxiska ansatsen sitt helhjärtade stöd samtidigt som han konstaterar att denna politik på sikt är ohållbar. Men sen fegar han ur och har inget att säga om hur vändpunkten ska hanteras.
Optimisten kan peka på USA där penningpolitiken stramats åt nyligen och budgetunderskotten krympt väsentligt, överraskande utan synliga men för den ekonomiska tillväxten. Pessimisten betraktar i stället Grekland som alltför länge bedrivit en vårdslös Keynesianism och skuldsatt sig över öronen. År 2010 tvingade långivarna Grekland till en drastisk vändning. Den restriktiva politiken under följande år fick BNP att falla med en fjärdedel och stora pensionärsgrupper att stå lottlösa när statsbudgeten krympte. Landets utlandsskulder har trots detta förblivit orimligt höga, och blott orealistiska långivare kan tro att de någonsin kommer att betalas. Jag övertygad om att med facit i hand skulle såväl Summers som Krugman ha förordat att Grekland långt tidigare borde ha anammat den tyska linjen.
Jag har djup sakkunskap om oljemarknaden, om kopparmarknaden och om resursuttömning. Men de dilemman jag beskriver ovan gör mig djupt förvirrad. Kan alla ni som tror er veta hur makroekonomi fungerar, kasta ljus över frågorna så att jag begriper bättre!
Marian Radetzki
Professor nationalekonomi, Luleå tekniska universitet
skriven
MR, satte du nu inte en bromskloss för debatten: "Kan alla ni som tror er veta hur makroekonomi fungerar". Alla de som tror sig veta skriver väl i Aftonbladet och Expressen :-)
Min simpla uppfattning i frågan är att politiker är som andra människor. Kommer de undan med ett lättsamt leverne så fortsätter de med det. Speciellt då andra mer eller mindre frivilligt tar på sig deras kostnader. Det är ju synd om dem?
För att hoppa - var det inte du som blev halvt dekapiterad i tidningsspalterna för tre decennier sedan efter att ha föreslagit införande av engelska som officiellt språk här i landet?
skriven
Tack Marian, Du är för blygsam. Om du inte kan kasta ljus över hur Makroekonomin fungerar, hur kan vi då komma med vårt begränsade ingenjörstänkande. Egentligen âr ekonomi ingen hård vetenskap, troligen mer lik klimatvetenskap som sôker lösa Navier-Stokes ekvationer, non-linjära differentialekvationer utan större lycka. IPCC har valt att huvudsakligen studera radiation och människans påverkan i sina computer program utan att lyckas med sina prognoser. Dvs "IPCC acts like a blackbody by filtering coherent critical information-transforming it into incoherent nonsense perceived as hazardous global warming" (ref. Claes Göran Johnson). Är global ekonomi alltså lika kaotisk och lika svår, omöjlig, att förutspå som klimatet? Hälsningar Anne och Lars
skriven
"Optimisten kan peka på USA..."
Keynes [John Maynard, 1883-1946], vars tankar styrde västvärldens ekonomiska tänkande efter 1945, visste att konjunkturerna gick upp och ner. Vår ekonomi berodde på fabrikerna, industrin.
Och då var det ju förnuftigt att köra på lån de dåliga åren. Lånen skulle man sedan återbetala under de goda åren. -- Och det låg nog en hel del i det. Fråga Gunnar Myrdal, fråga Bertil Ohlin...
Men världen ändras. Det är inte längre stålverk och pappersbruk som driver 'våran ekonomi'.
Låt oss se på USA. 2000-2001, Clintons sista år och Bush 43's första, var USA:s statsskuld 54% av BNP. Sedan kom "WTC 9/11" och kriget mot, ja ni vet; men ännu 2005-2006 var statsskulden bara 60% av BNP. Inte orimligt alls.
Men allt är inte ekonomi. Det finns politiker också! Från 2007 (till 2011) hade Demokraterna hela makten i "Huset", och därmed över ekonomin. Och 2009 kom Obama...
Så 2011 var statsskulden 95% av BNP. Och den fortsatte uppåt: 2013 99%, nu 2015 102%.
Den 'vanliga' arbetslösheten (Unemployment U3) var 4,4% december 2006. Den blev 9,9% januari 2009, och 5,6% 'nu' december 2014. U3 är de som står i registren som arbetssökare.
Men intressantare är nog Unemployment U6 -- de som skulle vilja ha heltidsarbete, men inte får det. "Slutat söka" och "bara deltid nu" ingår.
U6 var 7,9% december 2006 -- men 17,1% december 2009. Sedan sjunker det: 15% dec 2011, 13% dec 2013, och 11% dec 2014. Men siffran är fortfarande högre än alla tidigare år [sedan 1994, när den statistiken börjar]...
skriven
Är det inte möjligt att en vänsterseger i kväll i Grekland kan få EU att vända ryggen åt Grekland om de inte accepterar de reformer som många inom EU kräver och då tvingas att gå tillbaka till sin gamla valuta och vara ur EURo samarbetet. Det skulle med stor sannolikhet kunna ses som ett första exempel på att sätta ner foten om inte reglerna följs och då leda till en större vilja att reformera både Italien och Frankrike som annars skulle se Grekland som ett test som då skulle innebära ytterligare släpphänthet från dessa stora EURo nationer. Om inte blir nog resultatet ett inre och ett yttre EU .
skriven
Tyskarna är ju svårt brända av hyperinflation, som försatte samhället i kaos och rimligen jämnade marken för nazismen. Svårt att argumentera emot för oss som inte var med.
skriven
Jag tror ledarskapet har stor betydelse för utvecklingen framöver. USA och resten av väst har ett historiskt sett mkt svagt ledarskap som är en förklaring till våra svårigheter. Ingen ledare inom EU har de guts som krävs för att se till att länderna följer de principer man säger sig ha. Grekland kommer att strunta i principerna och inget kommer att hända, sedan följer Spanien och Frankrike och EU gräver sig bara djupare i ett ekonomiskt träsk.
USA har visserligen tillfälligt klarat sig tack vare oljeboomen med skifferoljan, men den kan ta abrupt slut nu med fallande oljepriser och då sitter USA där med sin historiskt svage president.
Även Rysslands styrka undermineras av sjunkande oljepris trots att man har en stark ledare.
Som kontrast har alla de stora asiatiska ekonomierna mycket starka ledare med Jiping, Modi, Abe och Widodo. Asien har visserligen saktat ner för tillfället men det tror jag bara är lugnet före det stora klivet där Asien tar kommandot i världsekonomin.
skriven
Mitt högst amatörmässiga bidrag till diskussionen är att Grekland och ett par andra länder aldrig borde släppts in i euro-gemenskapen. Jag tror att konvergenskraven antingen inte var strikta nog eller inte tillämpades som var avsett från början.
Jag tror att priser, löner, köpkraft och förmögenheter inte var tillräckligt lika de stora euro-länderna som ex.vis Tyskland men att de fattigare länderna klarade sig hyggligt ändå tack vare att de hade en egen valuta som skapade en barriär mot kostnadsnivån i övriga Europa.
När så den barriären revs i och med inträdet i valutagemenskapen och samhällets ekonomiska styrka skulle avspeglas i den växlingskurs som tillämpades vid inträdet blev problemen synliga.
Grekland är ett relativt sett ett ganska fattigt land, det är inte alls säkert att befolkningen klarar en prisnivå på dagligvaror som närmar sig nivån i de rikare länderna.
Jag tror att Grekland skulle må bäst av att återgå till en egen valuta tills vidare.
skriven
Tege Tornvall: om marginaleffekterna...exakt, dessa svenskar i det svenska prekariatet kommer heller aldrig loss. Och kommer, som det ser ut, inte att betala skatt utan bara kosta pengar livslångt. Den som kommer på något sätt att få igång dem kommer inte bara att lindra mycket smärta inom preparatet, men också bidra till bättre ekonomisk tillväxt.
skriven
När det gäller Grekland så gick det ett intressant BBC-program för ett par år sedan. I programmet så framgick det att grekernas skatteovilja härrör från den gamla islamska Ottomanska tiden, man fick då helt enkelt generellt stort misstroende för makthavarna och sedan har detta mer eller mindre levt kvar under generationer.
För övrigt så är det förmodligen det gamla vanliga: Fler riskvilliga Entreprenörer med goda idéer, tyvärr så är det många politiker som inte gillar detta pga Jantelagen.
skriven
http://krugman.blogs.nytimes.com/2015/01/25/the-greek-stand-by-arrangement/?_r=3
skriven
Kära Maria.
Vad göra och inte göra när det gäller Grekland? Gasa eller bromsa? Så vad skulle du göra med dina egna pengar? All beror på situationen. Ett sönderbombat Tyskland efter WW2. Vad göra? De ville inte ha ett WW3 så enda lösningen var att investera i Tyskland. Keynes mao. Det visade sig vara det rätta. Grekland är en i en annan situation. Ett land i upplösning med korrupta och impotenta politiker. Investera i Grekland är som att slänga pengar i ett svart hål. Att ge mer pengar är som att ge mer pengar till en shopaholic. Det finns bara ett sätt. Tvinga dem skapa ett fungera samhälle. Flusha ut råttorna. Det verkar fungera. De gamla politikerna har börjat röstats bort. Det finns alltid en baksida med en sådan medicin. Nationalism, och det finns det gott om i Grekland. Som många skrivit. Misstaget är inte Grekland direkt. Utan EU som godkände dem komma med i Euron. O andra sidan förfalska de informationen som gav dem inträdde. De fuskade sig in. Sån brukar straffa sig i slutändan. Det hjälpte dock inte att EU har fört en väldig aggressiv expansionspolitik. Spåren av det är Grekland och inte minst Ukraina. Varför måste allt gå så fort. Organisationer som EU tar tid att bygga.
Så varet på din långa fråga på Gasa eller bromsa så är min slutsats att trojkan gör helt lätt. Men patient är lite motvillig att ta medicinen bara.