Stefan Fölster skrev på DN Debatt 6 november att Sveriges industriproduktion är nu nere på samma låga nivå som under finanskrisens värsta år 2009. Det placerar Sveriges industriutveckling i samma liga som Italiens ...
En bakomliggande orsak till den dystra industriutvecklingen är att vi spelat bort flera av industrins kronjuveler under senare decennier.
Under våren har jag gått igenom en rad av de affärer som gjort att vi tappat eller förstört flera av landets viktigaste industrier och att vi helt i onödan haft en sämre ekonomisk utveckling än t.ex. Tyskland. Jag har sammanfattat mina studier av de bakomliggande orsakerna i boken: Varför försvinner våra kronjuveler? (Ekerlids Förlag). Just nu klämtar klockan för det lilla svenska inflytande som finns kvar i AstraZeneca.
Den svenska skattepolitiken under efterkrigstiden har utan tvekan varit en avgörande faktor när viktiga företag har sålts. Aktuella avslöjanden visar att företagsbeskattningen fortfarande gynnar skatteplaneringsaffärer, tidiga avyttringar av företag och kortsiktiga investeringar. Skattepolitiken har under åren inte bara hämmat industrins utveckling, den har även skapat en längtan bort från landet hos viktiga nyckelpersoner. Det har hos många funnits ett egenintresse i att få utländska huvudkontor för att slippa skatta i Sverige.
Idiotin med löntagarfonderna bröt den goda samarbetsanda som en gång fanns mellan industrins storägare och Socialdemokraterna. Den samtida politiska vänsterkantringen har försvagat nationalkänslan hos samhällets elit. Medias ensidiga vänstervinkling och svartmålningen av företagens vinster har därtill skapat en anda av misstänksamhet mot framgångsrikt företagande och en önskan hos många entreprenörer att fly Sverige.
Miljölarmen som började på sjuttiotalet ledde till en rad ogrundade påståenden om brist på naturresurser. Tilltagande tillväxtfientliga strömningar i dess kölvatten har hämmat industrins utveckling och lett till mindre lönsamma investeringar och avsteg från kärnverksamheter. Att Volvo till slut tappat sin personvagnsrörelse till kineser beror till stor del på detta. Volvos tidigare chef PG Gyllenhammar var starkt påverkad av tidsandan och saknade tron på bilen. Han släppte fokus på kärnaffären och Volvos resurser förskingrades. På några få decennier tappades det försprång man hade mot BMW. Nyligen förvärvades Volvo PV av kineser för 2,5% av BMW:s värde. Gyllenhammars vilda diversifiering var även grundorsaken till utplåningen av Pharmacia. Han medverkade senare som nära rådgivare vid Vattenfalls katastrofala Nuon-affär och han har lockat Tredje AP-fonden att spela bort pensionsspararnas pengar i vindkraftbolaget Arise.
Det är tydligt att såväl AP-fonder som andra fondplacerare i större utsträckning än privata kapitalister låter sig påverkas av en tidsanda som snedvrider investeringarna, mot vad som i politiskt korrekta kretsar anses vara framtidsinvesteringar. Politiska opinionsbildare och politiker har alltid varit helt odugliga när det gällt att peka ut vinnare på marknaden och är det givetvis fortfarande. Med ett ökat fondägande försvagas således uppbyggnaden av en livskraftig industri.
Aktiebolagslagen gör det alldeles för enkelt att sälja svenska bolag till utlandet. Det faktum att politikerna sänkt garden när det gällt att bevaka våra industriintressen, har lett till att en stor ägargrupp som Wallenbergs kunnat sälja av viktiga industrier utan motstånd från samhället. I ett konkurrentland som Tyskland är det svårare. Bristande tilltro till industrin och svagt ledarskap har gjort att Wallenbergs lättvindigt släppt ASEA, Scania, Esab och snart Astra, samtidigt som man schabblat bort Saabs personbilar, Fläkt, Stora och Gambro.
För industrin viktiga infrastrukturinvesteringar har på senare år inte kunnat sjösättas. Energipolitiken präglas av stor oförutsägbarhet och meningslösa vindkraftsatsningar. Av mycket tvivelaktiga miljöskäl vill den rödgröna regeringen satsa hundratals miljarder på ytterst sårbar gammaldags järnväg, som inte är optimal i ett glesbefolkat land som Sverige. Dagens problem med järnvägen beror inte heller bara på bristande underhåll som påstås – järnväg är till sin natur den utan jämförelse sårbaraste och minst flexibla infrastrukturen för persontransporter.
Socialdemokraterna låter Miljöpartiet, mot en massiv folkmajoritet, sätta dagordningen genom att lägga Stockholms nödvändiga förbifart på is och förbereda en nedläggning av Bromma. ”Nej till allt”-lobbyn har länge haft ett större inflytande i Sverige än i andra jämförbara länder. Det minskar intresset för att investera inom svensk industri.
Den försvagade respekten för kompetens vid utnämningen av ledare inom såväl näringslivet som det offentliga har i många fall varit en viktig förklaring till flera misslyckade affärer. Mest iögonenfallande är den sjunkande bildningen och yrkeserfarenheten hos landets politiker. Utbildningsväsendets snabba tillbakagång och forskningens ökade politisering spelar en betydande roll i detta sammanhang.
Utarmningen av industrin är dubbelt allvarlig därför att den växande tjänsteexport som politiker tror skall rädda landet, i mycket stor utsträckning är knuten till vår export av industriprodukter. Försvinner fler industrier så rycker man även undan mattan för viktiga delar av tjänsteexporten.
För att vända den negativa utvecklingen för svensk industri krävs en företagsskattereform i linje med Företagsskattekommitténs nyligen lämnade förslag. Det bör kombineras med en progressiv reavinstskatt som gynnar långsiktiga reavinster. Aktiebolagslagen bör även ses över så att styrelsen tvingas ta större hänsyn tas till ett företags samtliga intressenter vid utlandsförsäljning.
Att bryta den tillväxtfientliga tidsandan är även ett politiskt ansvar. Det måste åter bli möjligt att genomföra tillväxtbefrämjande infrastrukturprojekt utan att en skränig grön minoritet tillåts sätta käppar i hjulen. Här krävs mycket större politiskt mod från de mer verklighetsförankrade politikerna.
http://www.ekerlids.com/epages/EkerlidsDB.sf/sv_SE/?ObjectPath=/Shops/Ekerlids/Products/1717
skriven
Vi har haft och har en rad politiker som vurmar för att Sverige ska bli världens modeland, världens matland, världens musikland med en stor besöksindustri. Och den iundustrin ska förses med energi från vind och sol. I praktiken för de en näringsindustri vilken som bäst är gångbar tre månader om året. Och de som har råd till det ska transporteras i höghastighetståg Stockholm-Malmö-Göteborg för däremellan är det inte mycket lönt att stanna för ett hastighetståg. Bilarna ska bort. Flyget ska bort. Invandringsindustrin går på högvarv, och med muslimer i turistbarerna blir det väl som bäst juice och turkiskt kaffe och kanske khat. Det är rätt skönt att vara gammal ty jag ser inget ljus i tunneln. Jag ser inte ens en tunnel.
skriven
Glöm inte arvsskatten, den har utrotat små och medelstora företag så gott som fullständigt från Sverige.
skriven
Ser inget ljus i mörkret! Sverige har passerat bäst före datum.
skriven
Vi kanske skall trots allt satsa på basindustrin och utveckla denna, tillsammans med billigt elpris globalt sett (rätta förutsättningarna finns). Högteknologiska produkter verkar enbart så småningom hamna utomlands, förmodligen av kostnadsskäl gällande utveckling och tillverkning.
För ett tag sedan så framgick det att Holmens hade börjat forska i att tillverka textilier av träfibrer.
Skogsindustrin - H&M - IKEA. Why not?
skriven
Att styra ett land, som är det allra viktigaste, Sker idag med de som har allra minst kunskap.
Och det är skrämmande.
Resultaten syns. Frågan är vad man kan göra åt det?
Trenden är tydlig, i stort sett över hela samhällslinjen. Detta i ett läge när vi skulle behöva motsatsen.
Varsågod: Här är det senaste exemplet; HARWARD SÄNKER KRAVEN.
http://www.foxnews.com/us/2014/11/18/rejected-asian-students-sue-harvard-over-admissions-that-favor-other-minorities/
Den utmanande frågeställningen är vilka det är som ligger bakom hela den här kompetenspunkteringen?
skriven
I sanningens namn är det inte bara politiker som gjort grova felbedömningar. Jag tänker på, de många, industriledare och ekonomer som propagerade för medlemskap i EMU. Nils Lundgren ska ha all heder för sitt ställningstagande mot. I mitt tycke framförde ja-sidan dunkla, för att inte säga ogenomtänkta argument.
Jag erinrar mig John Maynard Keynes, som hade lågt tålamod med meningsmotståndarnas oklara påståenden.
"Hur menar du exakt?" frågade han. Om ingen precisering kom ansåg han att vederbörande inte menade någonting alls.
Min fråga till Ja-sidan är:
Hur menade ni exakt?
EMU stärkte politikernas destruktiva inflytande på ekonomin.
skriven
Om landets produktionsstruktur krymper (investeringarna inom näringslivet), kommer även välfärdssamhället att krympa. Välfärden betalas inte av pengarna (skatteintäkterna), utan av pengarnas köpkraft. Vi får allt mindre varor och tjänster per skattekrona.
Ett stort problem är de ekonomiska teorier som säger att vi kan bibehålla produktionsstrukturen genom att artificiellt sänka räntan och låta Riksbank och banker skapa helt nya pengar utav ingenting. Teorin går ut på att det är efterfrågan (i kronor) som skapar utbudet, investeringarna och sysselsättningen.
Dessa teorier säger att konsumtionen kommer före produktionen. Men detta är omöjligt eftersom produktionen alltid kommer före konsumtionen. Produktionen startar ibland många år innan det finns färdiga konsumentprodukter och produktionen sker i ett otal olika produktionssteg.
Ett otal råvaror, halvfabrikat och kapitalvaror måste först produceras innan det kan finnas färdiga varor i butikerna. I verkligheten är det utbudet (produktionen) som skapar efterfrågan i ekonomin. I en ekonomi med byteshandel måste människor först producera (skapa ett utbudet) för att kunna efterfråga andra människors produktion (utbud).
Ett högt välstånd bygger ett högt sparande (att inte köpa konsumentvaror) och höga investeringar (att producera råvaror, halvfabrikat och kapitalvaror). Eftersom produktionsresurserna är knappa måste vi avstå ifrån att producera konsumentprodukter för att kunna producera råvaror, halvfabrikat och kapitalvaror (att investera i en större produktionsstruktur).
Men om vi ökar konsumtionen genom att låta bankerna skapa helt nya pengar utav ingenting vid sin utlåning, kommer de företag som säljer färdiga konsumentprodukter att få högre vinster än de företag som finns i de tidigare produktionsstegen. De som tjänar på att helt nya pengar skapas är de företag och individer som först får tag på pengarna. Dessa kan nämligen spendera pengarna innan pengarna börjar höja priserna (och därmed deras kostnader).
Produktionsresurserna kommer att överföras ifrån branscher med låga vinster (de tidiga produktionsstegen) till branscher med höga vinster (företag som säljer färdiga konsumentprodukter). En avindustrialisering sker och investeringarna sker i allt större utsträckning i sådant som nya affärscentrum, butiker, multiarenor etc.
skriven
I en intervju med Jacob Wallenberg så säger han att många svenska företag, t.ex. Asea aldrig skulle överlevt utan konkurrerats ut, om de inte gått samman med andra eller köpts upp. Han säger vidare att svenska företag måste kunna köpa företag utomlands och då följer logiskt att svenska företag också kan bli uppköpta.
Jag tycker det så klart ligger en del i detta. Samtidigt går det inte att blunda för att det i världen sker en dragkamp mellan olika intressen och då är det givet att om en part inte bryr sig lika mycket så kommer den att få ge vika. Mao om vi i Sverige inte tycker det spelar någon roll om företagets centrum finns i Lund eller i Liverpool, men de anser det betydelsefullt, då kommer det hamna i Liverpool. Det kan vi vara säkra på.
Vore intressant att få din syn på denna argumentation som Jacob för fram ovan.
skriven
Alla tycks vara mer eller mindre eniga om att vi har dåliga ledare både inom politik och näringsliv. Men allt ska vara så fruktansvärt demokratiskt. Det svårt för en företagsledare att satsa till hundra på att få ut sina produkter på ett vinstgivande sätt så att företaget går och består, samtidigt som folkmassan med politiker och massmedietjänstemän anklagar dem för vara odemokratiska och diverse andra hemska o-saker. Därför vill de som är bra inte vara ledare i Sverige längre, de blir bara följare. Liksom den stora massan är följare.
Människosläktet uppstod för ett par miljoner år sedan. Det logiska tänkandet uppstod i Grekland för drygt tvåtusen år sedan. Det vetenskapliga tänkandet för femhundra år sedan. Dessförinnan gjorde människor som andra gjorde, som kloka gubbar och gummor gjorde när de lyckats med någonting, samt siare och profeter som inbillade sig själv och andra att de kunde. Men ibland blev det för mycket åderlåtning. Den stora massan människor är inte mogna för ett självständigt tänkande när åderlåtningen går för långt. Det finns en del som ändå tänker. De syns inom näringslära, energi, klimat m m. Och de som gör det blir hotade och hånade och entledigade. Att tänka själv som en Lars Bern, Annika Dahlqvist, Lennart Bengtsson, Jimmie Åkesson och en del andra tar hårt på krafterna. Demokrati är det enda styrelseskick vi kan tänka oss, men en enfaldig, fördummande demokrati kommer att suga musten ur dem som kan göra landet framgångsrikt. Det blir för mycket åderlåtning på det här området.
skriven
Gratulerar till publiceringen av artikeln på Expressen Debatt idag. Hoppas spridningen leder till bredare diskussion.